Kundvård och Max
För en tid sedan fick jag kalla hamburgare och jag tänkte skriva ett par rader om det bara för att jag kan.
Max Skellefteå – Den i city
I dessa tider kör jag bil till Stockholm från Norrbotten. Jag chansar inte att sätta mig i ett flyg. Rätt trist resa som tar nånstans mellan 10 och 12 timmar beroende på trafik och stopp. Just den här söndagen kom vi iväg i tid och det rullade på rätt bra. Vi tänkte äta i Övik, men var inte riktigt så hungriga och tänkte att det blir bra att stanna till i Skellefteå.
Väl i Skellefteå körde vi drive in och planerade att äta i bilen, allt för att Covid-säkra resan så mycket vi kunde. Personalen var trevlig och vi hade kuponger som gjorde att vi fick 15 kronor rabatt på en Dubbel-Frisco och ett Originalmål Dubbel.
Personalen var jättetrevlig. Vi betalade 174 kronor efter rabatten avdragen, så det skulle varit 204 kronor utan kan vi då snabbt räkna ut. Vi körde raka spåret från Max till Skellefteå Kraft Arena (tror det särskrivs på det gräsliga sättet) som ligger kanske två kilometer bort. Vi åkte dit för att de har en stor parkering och då kan vi parkera och äta där.
Dag att äta
Framme på parkeringen, kanske tre-fyra minuter senare börjar vi äta. Vi märker båda att burgarna är kalla. Inte att de är lite mindre varma, de är kalla och det betyder väl att det där tråget som de varmhåller dem i – för att laga dem när man beställer är inte en pryl längre – lär vara trasigt. För personalen kan inte med gott samvete gett oss kalla burgare förmodar vi.
I och med att det är Covid-tider vill vi inte åka tillbaka och klaga, vi vill inte ha mer kontakt med personer vi inte annars umgås med än vi behöver. I stället får vi äta pommes och dricka läsken och vara lite lagom besvikna. Eller, riktigt besvikna för att vara mer exakt. Burgarna slänger vi i papperskorgen utanför arenan. Så vi åker från Skellefteå och fortsätter, fortfarande rätt hungriga.
Dagen efter ringer jag till Max i Skellefteå för att berätta att de kanske har något problem med sin varmhållning och att det var tre bilar före oss i drive in-kön och att det kanske var fler som hade samma upplevelse om alla burgarna hämtades i samma tråg. Kvinnan som vi pratade med var jättetrevlig, beklagade vad som hade hänt och sa att restaurangchefen skulle ringa. Hon tog också namn och adress, vilket jag förmodade var för ett presentkort. Hon frågade om vi blev sjuka av maten, men det blev vi inte. Jag sa att vi fick äta pommes och dricka läsk, för att sedan handla i Piteå då vi fortfarande inte var mätta.
Presentkort anländer – fortfarande inget samtal
Ett par dagar senare har ingen ringt och jag tänker inte så mycket mer på det, men ännu några dagar senare kommer ett brev som innehåller ett presentkort. Det var ju inte så att restaurangchefen behövde ringa, så bra att det kommer kompensation är den initiala tanken. Men snart så blir jag bara fundersam och sjukt besviken. Presentkortet är på 120 kronor.
Vi fick betala för pommes och läsk
Alltså. 120 kronor av de 174 kronor vi spenderade eller 204 kronor om man ser till rabatterna vi använde. Max kom alltså fram till att pommes och läsk var bra, för det sa jag ju i och för sig, och att då ska vi betala för dem. Det måste vara någon hiss som är ur funktion här.
Om det är en meny som köps är det ju en meny man vill ha. Och vem skulle betala så mycket för pommes och läsk. 84 kronor för två personer, för rabatterna är pengar. Utan är rabatten blir det 54 kronor och även det är mer än jag skulle betala – kanske primärt för jag skulle aldrig köpa de två sakerna utan burgare. Pommes och läsk är tillbehör, inte en måltid.
Hur fan tänker Max
Pengar är pengar, men det är lite mer principen som stör mig och att de värderar kunder, eller om det bara är mig, så fruktansvärt lite. Blir det fel på COOP får man tillbaka eller tillrättat allt som gått fel plus en check ovanpå det. Det är kundvård. Max väljer en helt annan lösning.
Jag postade på Twitter om det hela, Max svarade och förklarade att de kompenserade för det som var fel. Jag gjorde en liknelse att det var som att köpa en bil och allt utom däcken var trasiga och då får man betala för däcken och behålla dem utan att ha någon bil.
Hur borde de ha gjort
Hade jag varit i Max skor så hade jag kompenserat fulla summan och kanske lagt på något för att runda av – låt oss säga 200 kronor totalt på presentkortet. Det blir ingen förlust för dem då de har vinst på varje måltid, säkert mer än 50 procent. Då hade de inte förlorat något trots att de borde göra det med tanke på de undermåliga burgarna. Med presentkort blir det fler affärer även om de borde gjort återköp på mitt kreditkort och då hade jag kanske inte spenderat de pengarna där.
Före detta Max-ambassadör
Nu med det här upplägget är jag besviken på Max. Så pass att jag skriver det här. Jag har i alla mina år varit ambassadör för Max, nu är jag det inte längre. Det baserat på ett fall av urkorkad kundvård.
Tänk så lite det krävs för att klanta till det. Att Twitter-ansvarig fortsatte på samma spår som Max i Skellefteå stör mig också. Jag har presentkortet här intill mig, jag kommer att använda det imorgon och det är sista gången jag äter på Max på länge. Jag har redan valt bort Max två gånger och ätit på McDonald’s i stället. Det har inget med de kalla burgarna att göra, det har bara till 100 procent att göra med kundvården eller brist av den efteråt.
Ovan är min tweet och svaret från Max.
