Liksom Nintendogs och Animal Crossing: Wild World bygger Dr Kawashima’s Brain Training på att man ska spela lite varje dag. Det är också, mer eller mindre, samma saker att göra varje dag. Det finns nio olika moment att öva sig på och när man känner sig redo kan man genomgå ett test och låta den gode doktor Kawashima bedöma ens hjärnålder. Övningarna är ganska kluriga och visst känns det att man behöver tänka till ibland. Mitt personliga favoritmoment är att räkna matte på tid, något som antagligen mer påminner om organiserad tortyr för flertalet andra. Men vi kan ju inte alla vara gamla matematiknördar så som tur är det finns också språkbaserade tester såväl som mer allmänna prov på uppfattningsförmåga och snabbtänkthet. Jag måste säga att jag är imponerad över hur bra röst- och textigenkänningen fungerar. Man får anpassa sig lite i början men när det väl är gjort är det ganska ovanligt att man misslyckas på grund av felaktiga inmatningar.
Men blir man nåt klipskare då? Första dagen hade jag enligt spelet samma hjärnkapacitet som en 74-åring men efter hand har jag jobbat mig ner till 23 år, bara tre år från idealåldern 20. Men jag var ju mycket sämre på Soul Calibur första gången jag testade det än vad jag är nu, och det har ju knappast gjort mig till ett geni. För det mesta handlar det nog helt enkelt om att man som i alla spel blir bättre på det man gör, även om också det beror på hur mycket man aktiverar sin hjärna i vanliga fall. Jag läser några böcker i veckan, löser korsord och roar mig emellanåt med att spontant ställa upp ekvationer, så jag är nog inget akutfall, men begränsar man sig i vanliga fall till att zappa lite med fjärrkontrollen på fritiden är det nog inte helt omöjligt att man kan se några fördelar efter en daglig dos Dr Kawashima’s Brain Training. Lite tråkigt är det att spelet inte är på svenska, mig gör det inget men det blir nog svårare att nå ut till samma ickespelande målgrupper som i Japan. Det hela blir ju aningen mindre intuitivt, särskilt om man inte är en hejare på engelska.
De första dagarna spelade jag plikttroget, men ganska snart började intresset falna. Samma sak dag ut och dag in känns ganska snart mer som ett jobb än ett nöje. Har man fastnat i sudokufebern är Brain Training däremot en perfekt reskamrat. Till och med jag som aldrig riktigt förstått tjusningen med sudoku tycker här att det är riktigt kul. Gränssnittet är föredömligt och gör att man är fri att grubbla över själva problemen istället för att sitta och klottra sifferserier i marginalen. Men jag är nog helt enkelt inte rätt person för Dr Kawashima’s Brain Training. Vet man med sig att man gillade upplägget i Nintendogs eller Animal Crossing har man säkert större utbyte av Dr Kawashima’s Brain Training men den typen av spel har aldrig appellerat till mig.