Hårdrar man hjärnträningsspelen så består de egentligen bara av ett fåtal minispel av måttlig kvalitet. Efter en dryg timmes effektiv speltid har man provat på allt som finns att tillgå. Vad som då kvarstår är – som i alla spel med minimalistiskt upplägg – att försöka klå rekord. Här ligger Big Brain Academy bättre till än sin föregångare. Bara det att man kan testa sin hjärna mer än en gång per dag ger helt andra möjligheter för de som är så funtade. Övningarna är också mer konkreta och bygger aldrig på tveksamma inmatningsmöjligheter som handskriftsigenkänning eller röststyrning.
Samtidigt som det är trevligt med en mer fokuserad upplevelse så är det tråkigt att Big Brain Academy känns så mycket mer konventionellt. Lite av charmen med Dr. Kawashima’s Brain Training var ju trots allt att det vågade experimentera med traditionella spelupplägg och prova på nya saker. Oavsett vilket upplägg man föredrar är i alla fall Big Brain Academy definitivt en förbättring på flerspelarfronten. Det är väl inget nytt Mario Kart vi talar om men jämfört med det förra spelets ytterst sparsmakade flerspelarmöjligheter finns här mycket att göra. Upp till åtta spelare kan mötas i diverse kombinationer av minispel och delad glädje är ju som bekant dubbel glädje. Eller åttadubbel då, i det här fallet.
Big Brain Academy delar egentligen exakt samma svaghet som sin föregångare – inga av övningarna är så värst kul i längden. Dessutom är många av dem skrämmande lätta att briljera i om man typ gått ut grundskolan. Själv blev jag bara efter en dag jämförd med målaren och universalgeniet Michelangelo Buonarotti. Big Brain Academy är mer strömlinjeformat och roligare för fler spelare men saknar å andra sidan Dr. Kawashimas Brain Trainings experimentlusta och löjligt beroendeframkallande tidsmatte. Jag överlåter åt den presumtive läsaren att avgöra vad som låter mest spännande.