Den ingrediensen stavas istället co-op och är precis så roligt som det låter. Antalet spelare kan enkelt justeras hela tiden under äventyrets gång och det rekommenderas att spela så många som möjligt. För om man anser sig ha koll på plattformsspel efter drygt 20 år av träning så tänk igen. Begreppet millimeterprecision omdefinieras på ett ögonblick då tre andra spelare också försöker överleva på en roterande kvadrat som rör sig framåt, samtidigt som Bullet Bills attackerar vågrätt och eldbollar attackerar lodrätt. Det kan gå hur som helst och är hur kul som helst.
Annars är det inte mycket som ändrats under Svamprikets sol. Banorna väljs ifrån olika kartor och nya vägar öppnas upp när man klarar en bana. Det går att hitta alternativa vägar och även genvägar men de är få och kartorna väcker till en början ingen större upptäckarlust. Det är först i andra halvan av spelet som kartorna känns mer spännande och lockar en till att hitta hemligheter.
Istället är det i de individuella banorna som New Super Mario Bros Wii briljerar. Här har varje bana något unikt att erbjuda. Det kan handla om en ny fiende, ett väderomslag som omfattande påverkar fysiken eller något annat uppfinningsrikt som kräver samarbete på ett nytt sätt. Man får aldrig låta sig bli bekväm eftersom spelet utmanar på olika sätt hela tiden. Tempoväxlingarna sitter perfekt.
Kontrollen erbjuder precis det som krävs av plattformsspel, åtminstone för ett styrkors och tre knappar. Lyckligtvis är all form av rörelse, så som springa, hoppa och klättra, kopplad till knapptryck och sedan är vissa manövrar kopplade till skakfunktionen på kontrollen. Det enda återkommande irritationsmomentet är att man hoppar av ryggen på Yoshi så fort man skakar kontrollen, vilket är svårt att undvika när man skrattar, vilket är svårt att undvika när man spelar New Super Mario Bros Wii.
Men även om spelet nästan överdoserar i spelglädje utgör det nästan ingen utmaning, åtminstone inte för dem spelat Mario-spel tidigare. Som en klapp på huvudet får man fem extraliv när man förlorat alla sina liv och kommit tillbaka till kartan. Utöver det finns det även en manöver som går att använda i princip när som helst och var som helst. Med ett tryck på A-knappen hamnar din spelare i en bubbla, han blir därmed odödlig och med ett par lätta skak på kontrollen svävar han till närmsta spelare som då spräcker bubblan. Perfekt om någon i laget till exempel inte fixar ett svårt hopp och alla andra väntar på andra sidan. Men när resten av laget inser hur enkel manövern är så går det plötsligt nästan inte att dö. Då försvinner snabbt handsvetten som kommit av att i stress klämma åt kontrollen med händerna.
Nu blev det ett långt stycke om klagomål men detta överskuggar inte hela upplevelsen, det blir bara en halvtråkig eftersmak efter ett par timmars spelande.
Uppenbarligen vill Nintendo att så många som möjligt ska kunna njuta av spelet, men jag hade gärna sett ett alternativt spelsätt utan barnvakt. Jag vill inte bli belönad med liv när jag spelat bort alla mina egna liv. Sen hade en mer begränsad användning av bubblan varit bättre, så att det inte går att förlita sig på den funktionen hela tiden. Allt för att skapa svettpärlor i pannan då man utför livsfarliga stunts och något faktiskt står på spel. Spelglädje ska inte behöva komma på bekostnad av utmaning.
New Super Mario Bros Wii är inte för co-op vad Super Mario 64 var för 3D, men det kommer en bra bit på vägen på första försöket. Att spela ensam är skoj men det är tillsammans med andra som spelet är oemotståndligt.