Visste du att...
7

Ghostbusters

Året är 1991 och New York har återigen problem med spöken och onda andar i hotell, bibliotek, museum och andra olägliga platser. Skönt att de då bara behöver plocka upp telefonen och ringa, vilka? Ghostbusters såklart!

Alla de fyra ursprungliga medlemmarna är tillbaka och manuset är skrivet av samma killar som skrev manuset till filmerna, nämligen Dan Aykroyd och Harold Ramis. Låter detta som den tredje filmen som aldrig blev av? Nej, det vore väl ändå för bra för att vara sant. Istället är det ett spel som ska berätta en ny historia om våra kultförklarade hjältar. Spelaren iklär sig rollen som den nye killen, den femte Spökjägaren. Man får medvetet inget namn och säger aldrig någonting, spelet handlar trots allt om de fyra Spökjägarna vi lärt oss att älska.

Det är ingen idé att försöka hymla om det; handlingen och dialogen är det absolut bästa i hela spelet. Att springa runt och jaga spöken är kanske inte särskilt roligt eller spännande i sig, men att lyssna på alla galna teorier och märkliga termer som Egon och Ray häver ur sig och Winston och Peters sarkastiska svar på allt de säger gör ändå upplevelsen storslagen.

Man får tidigt ta på sig sitt egna protonpaket på ryggen. På det syns all nödvändig information vilket gör resten av skärmen fri från mätare, nummer och ikoner. En tacksam detalj. Tyvärr är styrningen av spelaren väldigt trögflytande, den känns både onaturlig och störande.

Att fånga spöken handlar om att först leta reda på dem med PKE-mätaren, trötta ut dem med de olika strålarna du har till hands, kasta ut fällan och till slut dra ner dem i fällan. Sedan finns det mindre spöken som bara behöver smaka på lite olika strålar för att gå i bitar. Spelet utgör ingen större utmaning och någon större variation mellan spökena finns inte, alla fångas på samma sätt. Allt bra man gör genererar pengar som går att spendera på uppgraderingar till alla olika prylar man använder sig av.

Banorna tar spelaren genom både välkända och okända miljöer. Det är inga direkt subtila vinkningar till filmerna som är gjorda här, hela uppdrag är baserade på händelser och spöken från filmerna. Det märks tydligt vad fokuset har varit under utvecklingen av spelet – att blidka fansen.

Ghostbusters: The Videogame är inget snyggt spel, det är inte alls läskigt eller spännande och inte särskilt roligt rent spelmässigt. Men som en interaktiv film är det fantastiskt och framför allt väldigt roligt. Jag skrattar högt regelbundet när jag sitter och spelar. All vetenskaplig rappakalja som våra hjältar häver ur sig ger handlingen en sorts märklig realism och humorn är precis som den ska vara, träffsäker.

Jag rekommenderar Ghostbusters: The Videogame till dig som älskar filmerna eller bara har ett sinne för humor. Förvänta dig bara inte ögongodis eller en spelteknisk revolution.