Wipeout tillhör de klassiska Playstation-spelen. Nu dyker det upp på Playstation 2 och HYPE.se synar det i sömmarna.
För er som inte inte känner till Wipeout sedan tidigare kan jag berätta att det handlar om racing med svävarfordon på futuristiska banor ackompanjerad av det senaste inom den moderna dansmusiken. Nu låter väl detta ganska ordinärt i dessa dagar men på ”den gamla goda tiden” så kändes det väldigt fräscht och plötsligt blev Wipout ett fenomen, ett fenomen som givit upphov till många pretentiösa spaltmetrar i många olika spelpublikationer. Man hävdar nämligen ofta att Wipeout var spelet som fick spel som konstform att uppmärksammas av den stora publiken – huruvida detta stämmer eller inte låter jag vara osagt men man kan ändå konstatera att Wipeout blev en stor hit och hjälpte säkert till att sälja ett flertal exemplar av den gamla Playstation-konsolen.
Innerst inne visste jag nog redan innan jag spelade Wipeout Fusion att jag skulle bli besviken. När jag först hörde talas om spelet hade ju inte ens Playstation2 kommit till Sverige så min hjärna satte omedelbart igång att fantisera om vilka enorma världar, svindlade banor och skräckinjagade monsterfordon spelet skulle kunna erbjuda. Nu blev det inte riktigt så som jag tänkt mig. Visserligen är det stora världar, banorna orsakar nästan yrsel och svävarna glider fram i en makalös hastighet. Ändå känns det lite som jag blev lurad på min drömupplevelse utan istället fått ”mer av det goda”, särskilt lurad känner jag mig då teamet bakom spelet haft flera år att snickra på det.
Wipeout Fusion är det fjärde spelet i serien – femte om man räknar med Wipeout 3: Special Edition – och det är fortfarande rasande roligt men, som sagt, skiljer sig i grunden inte så fasligt mycket från tidigare delar i serien. Bland nyheterna märks bland annat ett mer raffinerat vapenssystem som låter dig använda defensiva sköldar och offensiva vapen samtidigt, något som konstigt nog inte gick i föregångarna. Du får också pengar efter varje lopp och för de pengarna kan du uppgradera dina skepp och dina förare. Nya skepp låser du upp genom att utmana andra förare på en duell man mot man på ett antal specialbanor – likaså har du inte alla vapen från början utan får tillgång till dessa om du sköter dig bra i turneringarna.
Banorna är betydligt fler än i tidigare versioner, hela 45 stycken faktiskt men ändå med ett litet förbehåll. Det finns nämligen bara mellan fem och sex olika miljöer och alla banorna utspelar sig i dessa miljöer, så egentligen kan man säga att det finns mellan fem och sex banor och resten är variationer på dessa – vissa mer fantasifulla än andra. Det bjuds till exempel både på undervatttensfärder och berg- och dalbaneliknande skruvar och loopar, dessutom får man nu lämna banan då och då för lite dödsföraktande off-roadåkning där den tighta banan blir exempelvis ett skogsområde som man får ta sig igenom vilken väg man vill.
Grafiken är helt klart snygg, banorna är rikligt detaljerade – om än en aning grovkorniga då och då. Det används massor med effekter som till exempel solljus, dimma, regn och vägdamm. Det som dock står ut mest grafiskt i Wipeout Fusion är hastighetskänslan – till en början inte särskilt imponerande men efter ett antal uppgraderingar av skeppet så fullkomligen blåser man fram över banorna och då är det enbart instinkten som styr, man har aldrig tid att fundera över om man ska åka till höger eller vänster i en bandelning utan i de fallen är det ryggmärgen som får avgöra. Vid få tillfällen hackar spelet lite, men det händer så sällan att man inte hinner störa sig på det – ändå känns det som en sak som efter två års utvecklingstid inte borde få förekomma.
För alla trogna Wipeout-fans är musiken lika viktig som grafiken och en del kommer nog att bli besvikna och andra glada. Borta är nämligen alla tillstymmelser till Tracksmusik á la Prodigy och Chemical Brothers från tidigare år, borta är också flumtrancelåtarna från Wipeout 3. Här är det för det mesta techno och tech-house från musiker såsom Plump DJ´s och Timo Maas som dundrar i högtalarna. Själv är jag lite ambivalent till musikvalen – som dansmusikälskare så gillar jag att utvecklarna inte tar lättköpt listmusik men samtidigt ska jag inte förneka att det var en speciell upplevelse att köra runt till Prodigys ”Firestarter” i Wipout 2097 till Playstion. Det är väl upp till var och ens musiksmak antar jag men för mig duger musiken i Wipeout Fusion gott och väl.
Är då spelet köpvärt? Nyheterna är många men det är ändå ganska ytliga förbättringar vi talar om. Grafiken är snygg och snabb men överträffade inte riktigt mina förväntningar om hur ett ”nästa generations” Wipeout ska se ut. Till syvende och sist så får vi titta på grunden, nämligen spelkänslan, och jag kan glatt konstatera att Wipeout fortfarande är lika jäkla kul och adrenalinframkallande som förr. Wipeout-fantaster måste köpa det och ni som aldrig spelat något spel i serien har definitivt något att se fram emot. Vet ni dock att ni aldrig varit särskilt förtjusta i serien tidigare kommer Wipeout Fusion inte att ändra er uppfattning.