Wario Land: The Shake Dimension

Bakom den fantastiska fasaden döljer sig alltså en plattformare som hade varit okej för tio år sedan.

När man först ser Wario Land: The Shake Dimension så är det nästan omöjligt att inte bli förälskad. Om jag för tio år sedan drömt om hur plattformsspel skulle se ut i framtiden så vore Wario Land resultatet. Varje millimeter av skärmen är kärleksfullt handritad och det är en fröjd att se Nintendos charmige antihjälte skutta omkring. Olikt i många andra moderna 2d-lir så håller även animationerna samma klass, inga halvfuskiga Flashliknande klippdockor här inte.

Börjar man skrapa på den vackra fernissan så inser man kvickt att själva spelupplägget inte varit föremål för lika mycket omsorg. Det är inget nytt under solen – hoppa omkring, samla lite föremål och banka på bossar. Skakfunktionerna som utlovas i titeln är inget som stör, men inte heller något som man inte lika gärna kunde gjort genom att trycka på en knapp. Brist på nytänkande är inte nödvändigtvis ett fel men The Shake Dimension gör inte heller något för att lyfta sig över den grå massan av andra traditionella plattformsspel, till och med dess omedelbara föregångare Wario Land 4 bjuder på betydligt mer uppfinningsrikedom, variation och utmaning.

Bakom den fantastiska fasaden döljer sig alltså en plattformare som hade varit okej för tio år sedan. Med tanke på att genren inte direkt utvecklats i en rasande takt gör det Wario Land: The Shake Dimension till ett okej spel även idag, men förväntar man sig att något förutom grafiken kommer briljera så lär man åka på en besvikelse.