Turok Evolution

Turok är ett förstapersonsspel till Gamecube och en uppföljare till den ganska populära spelserien från Nintendo 64:an. Historien börjar med att Tal’Set – hjälten – efter ett slagsmål med fiender som invaderar hans stam, ramlar ned ifrån en hög klippavsats och färdas genom tid och rum till en annan värld, fylld med dinosaurier. Tal’Set skadas vid ankomsten och räddas av ett gäng välvilliga bybor. I rollen som indianen Tal’Set ska du hjälpa människofolket mot ett gäng som kallas för ”Slegs”. Slegs är ödlor som går upprätt på bakbenen och är bestyckade med diverse vapen. Till din hjälp har man en imponerande vapenarsenal som utökas desto djupare in i spelet man kommer. Spelet är indelat i kapitel med information mellan scenerna där du får veta vad som skall göras. Spelet är väldigt linjärt och banorna bygger på gamla och traditionella lösningsmetoder för att komma vidare. Ofta är det saker som skall hämtas för att dörrar till nya delar ska öppnas. Inga större nyheter med andra ord, även om vissa banor bjuder på lite överraskningar. Ett par utav de mer annorlunda banorna är de där man ska åka igenom djungeln på en bestyckad flygödla och skjuta ner motståndet som kommer flygandes mot dig. Även om dessa banor inte är speciellt märkvärdiga i sitt upplägg kan de vara ett välkommet avbrott till de vanliga banorna.

Grafiken i spelet är ganska dålig. Nästan allt i spelet ser kantigt ut med lågupplösta texturer. De enda egentliga undantagen till det är en del utav dinosaurierna som faktiskt är ganska välgjorda. Resten av spelet är så kantigt att man nästan tror att grafiken kommer från någon utav de lite äldre konsolerna. förstapersonsgenren har ju utvecklats så snabbt och ribban har satts så högt att det är svårt för vissa företag att hänga med. Det här är ett utav de spel som inte har klarat av att hålla jämna steg med den grafiska utvecklingen. Animationerna i spelet är okej, men tenderar att bli lite sega och stela ibland.

Ljudet i spelet är faktiskt ganska bra. Musiken är stämningsfylld och höjer upplevelsen ett snäpp. Spelet är även fyllt med bakgrundsljud, som till exempel fåglar och insekter, vilket gör att man verkligen kan höra att man är mitt i en djungel. Det som är lite synd är bara att ljuden till en del utav vapnen känns lite klena.

Kontrollen i spelet följer samma mönster som många andra förstapsersonsspel till den nya generationens konsoler, det vill säga gå med vänstra spaken och sikta med den högra samt skjuta med axelknappen. Så erfarna spelare bör inte ha några som helst problem att känna igen sig. Själv tyckte jag dessvärre att siktet var lite ryckigt emellanåt, vilket försvårade precisionsskott under häktiska strider. Dessutom var det ingen vidare känsla i spelet när man sprang runt. Det kändes snarare som om man flöt runt än sprang.

Slutligen, är spelet värt att införskaffa? Nja, jag tycker väl egentligen inte det. Spelet känns vid fler än ett tillfälle ganska ofullständigt. Det känns som om utvecklarna kunde ha lagt ner lite mer tid på spelet och försökt få bukt med många utav de brister som finns. Grafiken är ibland ganska ryckig och vissa laddningstider är relativt långa. Dessutom känns det som om historien kunde ha lyfts fram betydligt bättre. För att göra ett tillägg till listan av brister kan man väl ha förväntat sig lite mer variation emellanåt och lite mer nytänkande banupplägg.

Spelet innehåller även ett multiplayer läge som har en hel del inställningar och spellägen att erbjuda. Det tråkiga är bara att det inte finns några bottar att spela mot så man måste nästan vara fyra stycken samtidigt för att det inte ska bli så tomt på banorna. Allt som allt kan man väl summera Turok som ett klassiskt förstapersonsspel som tyvärr inte riktigt håller måttet i en jämförelse med konkurrensen. Vill du ha ett riktigt bra spel i genren bör du nog leta vidare, för det här spelet kan jag nog inte rekommendera till andra än fans av serien.