Världens häftigaste pizzaätande sköldpaddor är tillbaka och visar var skåpet ska stå.
Som titeln antyder har det släppts två tidigare spel i serien, vilka bäst kan beskrivas som typiskt licensdravel – sidscrollande actionspel likt Final Fight eller nyss nämnda Turtles in Time, men synnerligen oinspirerade. Den här gången är däremot konceptet lite annorlunda. Mutant Melee är vad man brukar kalla en partyfighter, i stil med Nintendos Smash Bros eller Capcoms Power Stone. Faktum är att väldigt mycket är plankat rakt av från just Power Stone, men sämre förebilder kan man ju ha. Ni som inte är bekanta med den gamla Dreamcast-pärlan kan föreställa er en simplare sorts fightingspel med full rörlighet i alla tre dimensioner och fler än två kämpar åt gången. För att spetsa till det lite hittar man runtom på banorna lådor fyllda med spikklubbor, raketkastare och annat en sköldpadda inte kan vara utan. Jämfört med förebilden är dock antalet bonusvapen lite snålt tilltaget, och variationen uteblir som följd.
Den här sortens spel kommer förstås mest till sin rätt i när man spelar flera och har man ett gäng likasinnade kompisar kan det bli hur kul som helst. Tyvärr har ju Playstation 2 som bekant bara två kontrollportar, så sitter man inte och trycker på en Multitap, som gör det möjligt att spela upp till fyra samtidigt, får man nöja sig med att inkludera två datormotståndare. Detta är synd då just möjligheten för fler att delta är en av de fördelar genren har jämfört med traditionella slagsmålsspel.
Ensamspelarläget består av en serie utmaningar, som att besegra tio fiender på ett liv eller överleva i två minuter. Själva slagfältet är ofta lika mycket av ett hinder som fienden, och utgör en stor del av tjusningen med spelet. Från förutsägbara miljöer som kloaker går det vidare till mer interaktiva omgivningar såsom trafikerade gatukorsningar och sjunkande oljetankers. Var och en av det dryga tjoget karaktärer har en egen kampanj på 10-15 banor och även om många banor återkommer flertalet gånger hålls det hela hyfsat fräscht genom att variera de faktiska uppdragen. En sak som slår mig är att spelet är oväntat svårt. Flera banor får jag spela om mer än en handfull gånger. Då de är ganska korta – från femton sekunder till någon minut – passar detta alldeles utmärkt men är ändå lite oväntat med tanke på målgruppen.
Ett minustecken här är att man inte kan spela utmaningarna kooperativt. Detta saknas visserligen i på tok för många spel nuförtiden, men är extra vådligt i denna typ av flerspelarfokuserade spel. Som lök på laxen hade det dessutom varit en löjligt enkel funktion att lägga till, många gånger har man ändå med sig en – mindre begåvad – datorstyrd följeslagare. Ordnar Konami detta samt en mer engagerande ensamspelarupplevelse till nästa spel så har de god chans till högre betyg. För Mutant Melee är faktiskt ett gediget hantverk, men brist på variation gör att det inte riktigt räcker hela vägen.