Text: Tobias
Lucas Arts har gjort näst intill ett oräkneligt antal dator- och tv-spel baserade på Star Wars-fenomenet, nu kommer ytterligare ett som går under namnet Bounty Hunter. Här tar man sig an rollen som Jango Fett och får följa honom under hans äventyr innan Attack of the Clones-filmen. Majoriteten av uppdragen går ut på, som titeln antyder, att jaga efterlysta personer med några sidospår här och där finns det, en rolig bonus i spelet är att man kan på eget bevåg ta fast andra efterlysta personer som inte ingår i spelets handling och då belönas man med en summa pengar för sin insatts.
Man ser Jango Fett ur tredjepersons perspektiv, men kan genom att hålla in R2-knappen få fram ett sikte som gör att du åtminstone kan skjuta med bättre precision. Det går även att titta runt i omgivningen genom att använda den högra analoga spaken vilket kan vara användbart lite då och då. Kontrollerna är i stora drag riktigt bra, de är snabba och Jango gör oftast vad man tänkt sig att han ska göra. Autosiktet måste jag dock klaga lite på. Visserligen är det väldigt bra sikte men det är just det som irriterar mig, man klarar sig allt som oftast hur bra som helst genom att bara hålla inne R1 (autosikte) och hamra på skjutknappen medan man springer runt. Spelet blir helt enkelt för lätt. Rörelseschemat man erbjuds är också ganska utvecklat och det är inte svårt att dra paralleller till spel som Tomb Raider. Fett kan klättra på stegar, hoppa och ta tag i kanter, göra kullerbyttor åt alla håll och kanter, vända i luften medan han voltar och mycket mer. Detta blir dessutom ännu mer intressant när man återfår sitt Jetpack, det vill säga ett slags jet-aggregat som monteras på ryggen för att ge begränsad flygförmåga. Med hjälp av jetpacken får man näst intill obegränsad rörelsefrihet vilket är riktigt kul, särskilt i strider går det att göra riktigt snygga saker genom att flyga runt och använda sina två laserpistoler.
Musiken och ljudeffekterna i Bounty Hunter är precis som man väntat sig tagna direkt från filmerna och låter således bra, det finns en hel del gamla klassiska musikslingor som man mer eller mindre myser när man hör. Grafiken är också riktigt bra, de få förrenderade mellansekvenser som finns är oerhört välgjorda men även grafiken som används när man spelar är både detaljerad och välpolerad – även när det händer mycket saker samtidigt flyter det snabbt och smidigt.
Det är lite svårt att placera detta spel i en genre men det är nog ingen tvekan om att det näst intill 100 procent är ett skjuta-skjuta spel – det är nämligen vad man gör genom i stort sett varje bana. Detta kan ses som en nackdel men på något egendomligt sätt blir det inte tjatigt, vilket kan bero på att man lite då och då måste hitta rätt väg och leta efter lite dolda ingångar. Hur som helst är det ett bra spel, själv brukar jag inte vara mycket för spel som går ut på att skjuta allt och alla men jag blev oerhört överraskad när jag hade spelat i någon timme – det var helt enkelt kul.