Scooby-Doo dyker upp i klassiska tv-looken i Mystery Mayhem.
Scooby-Doo var superkändis på 70-talet om jag inte missminner mig. Mina bröder hade massor av tidningar och jag fick en 30-sekunders film när jag inte var så gammal. Nu har Scooby blivit lite het igen via två biofilmer där bland annat Freddie Prinze Jr och hans flickvän Sarah Michelle Gellar finns med på rollistan.
Till första spelet kom det ett spel baserat på filmen och när jag fick ett nytt Scooby-spel i brevlådan förmodade jag att det var på film nummer två som nyligen gick upp på bio. Så var nu inte fallet, utan det är baserat på tv-seriens grafik, eller serietidningen om man hellre vill då de såg likadana ut. Det tycker jag är lite kul, för filmspel är inte genren med högst hitfaktor om man säger så.
Grafiken är skön, den är precis som den borde vara. I dagens mått är det ju inte nåt man kan jämföra med till exempel Pixars produkter, men det skulle förmodligen inte passa in heller. Så långt är spelet bra, men seda faller det pladask. Spelupplägget är simpelt, så simpelt att inte ens en nybörjare skulle tycka att det var speciellt kul. Man springer runt, blir rädd för spöken och så kommer en och annan mycket simpel klurighet. Redan efter 5 minuter kände jag att jag inte ville spela mer, men som en – god – recensent spenderade jag längre tid med spelet. Slösad tid av mitt liv kan jag konstatera nu i efterhand.
Scooby-Doo är charmig och jag gillar den klassiska musiken och att de har lagt in skratt som i en dålig komediserie, men det räcker inte – det är ett spel och det ska underhålla. Det gör inte Mystery Mayhem.