Scarface: The World is Yours

När det gäller spel baserade på filmer, då är det ju en fördel om man har filmen i färskt minne. Därför är det faktiskt lite udda att filmer som Scarface och Gudfadern går och blir spel en miljard år efter den var aktuell på bio. När utvecklarna pratar om filmerna gör de det med en brinnande entusiasm och pratar med åhörarna som att alla älskar filmen och ser den en gång i veckan. Det är knappast troligt att det är så. Därför borde filmspel så som Scarface och Gudfadern säljas tillsammans med filmen kort och gott.

Så för att konkretisera det första problemet. Jag har sett filmen, flera gånger, men trots det kommer jag inte ihåg allt och har svårt att få En kvinnas doft ur skallen – som är en annan film med Al Pacino. Och varför pratar jag om Pacino, jo för att det är han som spelar Tony Montana i filmen. Nu är det min tur att spela honom i spelet.

Spelet följer inte filmens handling, det är ju populärt att släppa filmspel som baseras på samma universum, en parallell händelse eller innan filmen äger rum – eller efter den samma. Det sistnämnda gäller för Scarface. Den tar vid där handlingen i filmen slutar. Men hallå, det sista som händer i filmen är att Tony Montana dör säger säkert något. Det stämmer, vilket jag inte kom ihåg utan fick läsa mig fram till på internet. Det är bra det där internet, hoppas bara spelföretagen ska upptäcka det och inte se på tidningar gjorda av träd som gud allsmäktige. Tillbaka till Scarface. I spelets värld är realism lika töjbart som i filmens värld, därför lyckas Tony Montana fly från angriparna som dödade honom i slutet av filmen. Hans värld raseras dock, men han överlever och det är ett uppsving. Bitter som f, a och n, tar hans sig an Miami igen för att återta det som rättmätigt är hans.

Under sin frånvaro har hans rykte dött. Det går inte att starta med sådan där hjärtstartspaddlar ens. Därför får han finna sig i att bli en ärendepojke åt små fjuniga gangsters. Inget som Montana gillar, men längs spelets gång får han bygga upp sitt rykte. Det gör han genom att springa dessa uppdrag, snacka skit när han gör dem och även köra nära mötande bilar. När Montana gör något farligt, då ökar hans balls. Japp, det är kulorna det snackas om och ju större kulor – desto yvigare för man gå…

Pacino har inte lånat ut rösten till spelets Montana, men däremot sitt unga utseende. Det finns däremot en hög med kändisar som har lånat ut sin stämma, bland annat Michael Rapaport (Hitch, Zebrahead, Vänner), Amanda Righetti (The O.C., Entourage), Ice T (New Jack City), James Woods (Shark, Grand theft auto: San Andreas) och Jay Mohr (Jerry Maguire).

Själva spelet har lånat mer än en lovlig massa från Grand Theft Auto-spelen och självklart är det ett spelkoncept som duger att kopieras. På senare tid har jag personligen haft svårt för alla GTA-spel som inte bjudit på så mycket mer än nya uppdrag i gamla städer. Därför är det svårt att hålla facklan brinnande när till och med originalets låga börjar falna. Med det här omständliga sättet försöker jag säga att det är svårt för kopian att skina eller imponera på någon. När utvecklarna sedan verkar ha tagit den lätta vägen ur många situationer blir det dessutom lite tunn soppa som lagats. Gud vilka yviga liknelser, om jag vore som dig som läser det här skulle jag surfa till en annan site som inte dravlar så mycket.

Kontrollen är lätt att klara av, men den är rätt platt. Man kan hålla inne automatsiktet och springa lite som man vill skjutande mot alla som siktet hitta. Ibland hamnar man snett och måste vända på sig, men det kräver inte så mycket av spelaren. Dessutom klarar Montana en ruggig massa kulor och det gör honom till lite av en stålman. Dessa balls som jag tog upp tidigare ger just ett stålmannaläge där allt går långsammare och man kan skjuta nästan ostört plus att Montanas hälsa skjuter i taket. Kontrollen är lite halvjobbigt när man ska ut och köra båt, ska man jaga en annan båt gäller det att sikta med sitt vapen. På Playstation 2 gör man det med höger spak, samtidigt som man gasar med X och skjuter med R2. Försök med det utan att vilja spöa skiten ur en utvecklare.

Grafiskt sett är inte Scarface fult, men inte är det imponerande på något sätt. Det händer att saker poppar upp lite här och där också. Musiken är ganska bra, speciellt om man inte har något emot att lyssna på till exempel LL Cool J eller Run DMC. Nu är det inte bara hip-hop i soundtracken, men det är de låtarna som jag gärna lyssnar på. Speciellt LL.

Scarface är ett spel som inte alls lever upp till det potential det har en meriterad manusförfattare som David McKenna ( American History X, Blow) och bra skådespelare. Det känns lite som att det spelet slarvats bort. Scarface är lite som Alexander Skarsgård, inte lika bra som Stellan Skarsgård men uppskattas säkert av många i alla fall. Med det vill jag säga att det är ett spel som du säkert kan tycka är kul, bara inte lika kul som de bättre i genren.