När Need for Speed dök upp för runt 100 år sedan fick det snabbt många fans för att man fick köra dyra bilar på ett vårdslöst sätt. Jag gillade inte spelet för att det hade enormt många begränsningar i kontroll och så vidare, jag struntande fullständigt i att det vara dyra bilar som rattades. Jag vill ha kul när jag spelar, inte drömma mig bort till en värld där jag är så rik att jag kan kvadda min sportbil utan att bry mig.
Konceptet har varit det samma rakt igenom och jag har inte gillat något spel speciellt. Förra året kom ”Need for Speed Underground” och då var det i stort sett bara varumärket som hängde med. De hade i stället, som så många andra, inspirerats av filmen ”Fast and the Furious” med Vin Diesel, Paul Walker och halvbrasilianska skönheten Jordana Brewster. Hela bilmarknaden blev förändrad efter den filmen, det blev helt plötsligt okej att fjanta runt med bilen och sätta eldsflammor längs sidorna med mera. Något som inte varit accepterat på många år.
I nya Underground 2 har utvecklarna snöat in ännu mer på att stylig och man kan köpa till det mesta till kärran för att göra den unik. Jag skulle aldrig i livet sätta på sådana här grejer på min bil i verkligheten – inte ens om jag fick dem gratis. Eventuellt om jag fick mycket bra betalt. Trots detta ser jag fram emot varje tillfälle jag kan köra in i styling-garaget och köpa fler prylar till bilen. Jag är nästa chockerad själv, men det är ruskigt kul.
Kändisinslaget är Brooke Burke som lånat sin röst och sitt utseende till karaktären Rachel som fungerar som spelarens manager. Vill man se Brooke som gud – och garanterat någon plastikkirurg – skapade henne rekommenderas Playboys novembernummer 2004. Hon finns med i fler, men där är i alla fall aktuella bilder. För att hålla budgeten har det tagits in flera sponsorer, däribland Burger King. Mest markant är dock mobiltelefonoperatören Cingular som står för SMS-tjänster som Rachel skickar meddelanden via. Man undrar om inte sponsorskap borde göra spelen billigare, speciellt när de börjar se ut som annonsblad.
Körkänslan är bra och det är lätt att hantera bilen på ett bra sätt. Dock kan en sladd vara lite väl svår att hämta upp – det är inte direkt som Colin McRae när sladden arbetar för en, nu är det oftast emot. Musiken i spelet är varierande – både till stil och kvalitet. Men det är svårt att säga att musiken är bra eller dålig, det är upp till varje persons musiksmak. Grafiken strålar av Las Vegas, det är neon överallt. Den är inte på topp, utan är faktiskt förvånansvärt grynig.
Det har adderats spellägen, eller jag kanske ska säga deltävlingar. Man kan nu bland annat köra en tävlingsform som heter ”drift”, vilket betyder sladd även om det inte översatts på svenska av någon anledning. Här gäller det att sladda så mycket som möjligt och den som har mest poäng när loppet är över vinner – placeringen spelar ingen roll. Man kan även köra men vanliga tävlingar – självklart – och så dragracing som är det jag uppskattar minst i spelet. Bilen blir plötsligt svampig och reagerar som om den gick på räls när man ska runda en trafikant.
När man kör får man poäng och pengar, de sistnämnda köper man prylar för och stylar sin bil. När man kör bra får man sponsorer och de ger en mer pengar till fler prylar. Och så rullar det på fortlöpande. Har man en snygg bil blir den fotomodell och får pryda omslag på stylingtidningar och även där tjänar man pengar.
Need for Speed Underground 2 är ett underhållande spel, men det kommer inte i närheten av Burnout 3. som är det bästa köpet när det gäller bilspel i år.