My Time at Portia skapar en väldigt trevlig tillvaro att bo, sova och arbeta i.

Staden Portia
Efter att ha bestämt namn och utseende på ens avatar blir vi genast introducerade för Portia, en gemytlig liten stad med runda former och mysiga färger. Strax utanför stadens höga murar finns ett nedgånget gammalt hus, vår förlorade fars gamla verkstad. Efter en kort introduktion läggs frihetens ansvar på ens axlar och jobben strömmar in.

Vid första anblick kan My Time at Portia ses som en enkel Harvest Moon eller Stardew Valley-klon, men det är en förenklad jämförelse. Fokuset ligger här mycket mer på att bygga och skapa saker, både maskiner och armaturer för en själv men också broar och andra hjälpmedel för Portias invånare. Det gäller att göra så mycket som möjligt av varje dag som går; samla resurser i gruvan, besöka butikerna och bygga relationer. Alla går efter sina egna dygnsscheman, det är inte helt enkelt till en början men man lär sig.

Utveckling ger pengar
Allteftersom man lär sig mer avancerade saker att bygga och pengarna rullar in expanderas världen mer och mer, både ur ett berättarperspektiv men också rent bokstavligt. Church of the Light – en kyrka med ett djupt fäste i staden – motsätter sig brukandet av tekniska hjälpmedel och allt arbete som forskningslabbet sysslar med. Här och var finns reliker från en svunnen era som kyrkan inte vill tillbaka till. Den här pågående konflikten påverkar både världen ur ett dramaturgiskt perspektiv och genom speldesignen, ett exempel på det som gör Portia så intressant.

Tråkigt nog är det riktigt bökigt att hantera alla saker man behöver bära runt på, plus att det bara går att spara spelet när man sover för natten. Det presterar heller inte helt som vi skulle önska, det känns lite styltigt. Men i övrigt är My Time at Portia en god tillflyktsort med väldigt mycket att sysselsätta sig med.