Jag tillhör dem som spelat igenom detta spel på PC med i närmaste optimala värden för grafiken och jag måste erkänna att jag kände mig helt klart skeptisk till att Valve skulle lyckas med att flytta över denna upplevelse någorlunda intakt till Xbox. Det skulle visa sig att min skepsism till stora delar var obefogad.
Half-Life 2 till Xbox är exakt samma spel som till PC, det vill säga samma handling, spelnivåer, vapen med mera. Det rör sig alltså om en rak portning av spelet utan något exlusivt material. En sak skiljer sig dock, och det är att Valve beslutat sig för att helt kapa bort flerspelarläget till konsolversionen. Det kanske inte är någon större förlust, för handen på hjärtat var det enspelarläget som var klart bäst i PC-versionen.
Spelaren får alltså anta rollen som den motvillige hjälten Gordon Freeman över ett antal spännande och utmanande nivåer. Spelet börjar med att Gordon vaknar upp ur någon form av drömliknande tillstånd. Han befinner sig på ett tåg på väg mot en stad och väl där börjar ett mysterium utan enkla lösningar och en klappjakt i högt tempo för att hålla sig vid liv.
Grafiken i Xbox-versionen är verkligen imponerande att se på, särskilt med tanke på maskinens ålder och hur pass avancerat detta spel är rent grafiskt. Det mesta känns igen från upplevelsen på PC, dock i lite lägre upplösning så klart, men texturer, karaktärer, ljuseffekter och annat grafiskt lull är ändå på topp. Allt detta lufsar fram i 30 bilduppdateringar per sekund, något som har blivit en standard för spel i denna genre på Xbox. För det mesta flyter spelet ganska bra, men det finns klara doppningar i bilduppdateringen när det händer mycket på skärmen samtidigt. Jag har inga problem med att förstå varför detta händer, snarare svårare att förstå hur Valve gjorde för att föra över spelet i sånt fint skick till Xbox.
Kontrollen i spelet är väldigt bra och så här skall en första personskjutare kännas på konsol, i alla fall enligt min smak. Precisionen i strider är väl avvägd och övergången från att sikta med mus till handkontroll känns aldrig som ett problem. Vissa saker känns dessutom mer naturligt med en handkontroll och det är först och främst fordonskontroll. Jag måste säga att jag njuter betydligt mer av att köra de olika fordon Gordon kan ratta i denna version av spelet. Det är lysande underhållning för det mesta. Till fots funkar det hela också väldigt bra. Till en början upplevde jag att man liksom gled fram, mer än att man faktiskt gick eller sprang, men detta vänjer man sig snabbt vid. Det är för övrigt samma sak med PC-versionen av spelet, som också har den där glidande känslan i rörelserna. De olika hoppmomenten i spelet har förenklats på så sätt att det är svårare att missa en avsats eller rör, man liksom leds dit ibland av vad som känns som osynliga händer. Det upplever jag som positivt, men vissa kanske anser att detta förtar utmaningen en smula. Laddningstiderna mellan olika nivåer i spelet är dessutom förkortade i Xbox-versionen, något som uppskattas.
Ljudet är väldigt bra det med och frågan är om det inte smugit sig in lite nyskriven musik i spelet. Jag upplever det i alla fall som så, då vissa musikstycken känns nya för mig även om jag inte vågar svära på att det är så. Omgivningseffekter och annat i ljudbilden håller även de hög klass och råkar man vara en lycklig ägare av en 5.1 surround-anläggning, lär man inte bli besviken.
Avslutningsvis måste jag ranka detta spel som ett av de allra bästa spelen till Xbox och utan tvekan den bästa portningen från PC till Xbox. Här är det är inte frågan om någon slarvig översättning till ytterligare ett format i jakten på försäljningssiffror, nej Valve har lagt ned både hjärta och hjärna i konsol-versionen och de som mot förmodan missat detta spel, bör inte tveka en endaste sekund inför ett inköp. Fantastiskt bra helt enkelt!