I den avslutande delen av denna minst sagt episka trilogi är Kratos, mannen och legenden, trött på att prata. Eller, han är inte bara trött på att prata, han är rättare sagt trött på allt och alla. Han har bestämt sig för att använda sig av våld och inget annat för att få sin vilja igenom. Ingen list, ingen finess, ingen diplomatik, ingen övertalning, bara våld. Denna nya strategi presenteras för spelaren redan innan huvudmenyn under den alltid så stämningsfulla monologen av röstskådespelerskan Linda Hunt, ett signum för serien vid det här laget. God of War III drivs av hämnd och den ska utkrävas till vilket pris som helst.

Spelet börjar precis där tvåan slutade. Kratos, allierad med titanerna, klättrandes upp för berget Olympus för att sätta punkt för Zeus regim en gång för alla. Efter en helt makalös inledning som får de flesta slutscener att se mesiga ut stöter Kratos på hinder. Och innan man hinner säga ’övervåld’ så hamnar Kratos längst ner i näringskedjan, igen. Ja, upplägget är bekant och rent krasst sett är det inte mycket nyheter i God of War III. Ettan och tvåan tog ju redan i från tårna så vad mer kan man begära? Att ta i från tårna i High Definition med 50 fiender på skärmen samtidigt. De nyheterna räcker gott och väl åt att göra den här trean till en upplevelse man sent kommer glömma.

Även med blicken fäst på Zeus och det oundvikliga mötet med honom i slutet finns det mycket att uppleva på vägen dit. Vyerna är spektakulära, fiendevariationen utmärkt, musiken dundrande och grafiken urläcker. Bossarna är överraskande fantasifulla. Just som man tror sig ha besegrat dem händer det något som bryter av det vanliga spelandet. Små förändringar som gör varje boss unik och ihågkommen.

Karaktärer och miljöer är tagna ur den grekiska mytologin vilket gör varje rum och plattform betydelsefull. Mötet med alla grekiska gudar och halvgudar är alltid intressanta och våldsamma. Den enda rent ut sagt dåliga karaktären är Kratos själv. Han är inte längre en sargad själ som hellre ville dö än möta plågoandar, han är inte ens längre intresserad av sin egen upprättelse. Han är bara arg och vill döda, inget annat rör sig i hans huvud. Tråkigt att huvudpersonen till ett så historiedrivet spel blivit nedskalad till något så endimensionellt.

Och så till våldet. Känsliga tittare varnas, en stark rekommendation. Jag fann mig själv grimaserandes under några tillfällen. Det brutala är att det mestadels är spelarens egna knapptryckningar som får Kratos att uträtta de mest brutala avrättningar du någonsin sett, man är alltså ingen anonym åskådare. Satt i sitt sammanhang är övervåldet inte malplacerat, den grekiska mytologin är inte fylld av rosa hästar och sockervadd. Det är en blodig historia fylld av svek, mord och förräderi.

God of War III är en suverän avslutning på en näst intill fulländad trilogi. Även om mycket av det är bekant kan jag gå i god för att det är en hejdundrande resa som alla Playstation 3-ägare borde spela.