Death Jr

Death Jr är en tredjepersonsshooter i plattformsformat som långt ifrån motsvarar de förväntningar jag hade när de visades första gången. Death Jr är platt, enformigt och ganska fult. Inte för att det är extremt på något sätt men spelet har inte det där lilla extra. Konamis och Backbones nya skapelse passar förmodligen en plattformsälskare ganska bra, men för oss som kräver lite mer är spelet något man kanske köper i begagnathyllan en regnig dag.

Death JR är ett lättsamt plattformsaction som börjar med att huvudkaraktären DJ, under ett skolbesök på museet, öppnar Pandoras ask. Där i finns en ond varelse vars mål är att erövra världen tillsammans med sin armé. DJ:s vänner förstelnas av varelsen i asken och nu påbörjar DJ en kamp mot en minst sagt märklig armé. Man börjar mitt i museet, på samma ställe där asken öppnades, och beger sig härifrån till de olika banorna. Spelet går ut på att DJ, med hjälp av sin lie och en massa vapen, ska rädda sina vänner och resten av världen undan den ondskefulla armén som kommit ut ur Pandoras ask. Vapensamlingen står i en klass för sig förutom vanliga raketkastare och hagel finns det bland annat iskastare eller varför inte använda en explosiv hamster. Det finns dock ett stort problem i vapenväljaren, som är så långsam att innan man hunnit byta till nästa vapen har fienden tagit halva energiskalan. Det borde gå att lösa på ett smidigare sätt än att scrolla genom hela vapen menyn.

I sedvanlig plattformsanda gäller det också att hoppa, springa och slunga sig genom världen med sin lie. Dina fiender kommer mot dig i horder och är av varierande slag allt ifrån någon slags fladdermus till en automatbestyckad mjölkko. Tyvärr känns bossarna ganska intetsägande och fula. När du klarat en bana vinner du pusselbitar som är en del i dina vänners uppvaknande du får också ett betyg på din insats.

Spelet var ett av det första att visas till PSP och höjdes till skyarna men inte mycket motsvarar förväntningarna. Spelet har många brister dels är grafiken ganska medioker, ibland kan man inte se detaljerna överhuvudtaget dels finns det stora brister i kontrollen speciellt när fienderna blir många då det är nästan omöjligt att synka DJ och kameran.

Det här spelet hade kunnat bli betydligt bättre om man lagt ned ytterligare några månader på det. I dagsläget känns det mest som bortkastade resurser och det är märkligt att man lagt ned så mycket på att designa DJ när alla de andra karaktärerna är extremt tråkiga. Det är en ganska charmig story med figurer som liknar karaktärerna i Corps Bride av Tim Burton. Det är för många intetsägande monster, enformig musik och en kontroll som fastnat i stenåldern.