I wanna be a cowboy sjuger Kid Rock. Nu har han – och du – chansen att bli just det.
Spelet flyttar dig till den så kallade vilda västern och i rollen som – allt som oftast – någon av bröderna McCall skjuter du först och frågar sen. Spelaren får i de flesta banorna välja mellan vilken bror som man ska spela med. Ibland finns bara ett val. Mellan spelsekvenserna berättar den tredje brodern om äventyret. Han är präst och gillar inte våld, vilket ibland står mig upp i halsen då jag verkligen är där för att ha skjuta alla förde de skjuter mig. Det är inte så värst många trevliga individer man möter längs spelets gång. Dessutom agerar jag lite hjälte när jag hjälper nybyggare som håller på att rånas och fångar räddar en ung mö i nöd bland annat.
Spelet är sett ur respektive brors ögon när man spelar, det vill säga förstapersonsperspektiv. Det funkar utmärkt och det kan väl vara när man är ute och rider på en häst som det känns lite knöligt. Eller, det är inte svårt att rida, utan bara att de avsnitten oftast är de minst intressanta.
Storyn är gedigen och det känns nästan som att se en västernrulle, bortsett från att jag sällan har irriterats så mycket av någon i en sådan som av bror nummer tre.
Förutom singelspelarläget finns också online multiplayer. Här har de tänkt till lite och baserar poängen på hur många man eliminerat, då stiger priset på ens huvud. Det gör att man jagar den som ger en mest poäng, men i ärlighetens namn var det jag själv som fick äta mest bly när jag spelade online.
Call of Juarez: Bound in Blood är ett kul västernspel som bjuder på bra underhållning. Jag spelade det från början till slut och var mycket nöjd med upplevelsen. Jag kommer dock inte att spela det igen, vilket säger lite om omspelsvärdet.