Autobahn Police Simulator 2

Bilderna som jag såg innan jag spelade i kombination med ordet Autobahn, som i och för sig bara betyder motorväg på tyska, fick mig att tänka på biljakter i galna hastigheter. Jag ignorerade helt ordet Simulator som är med i titeln.

Simulator
Väl igång med spelet gör sig simulator sig till känna direkt. Träffa nya kollegor, byta om till uniform och sedan åka iväg med nya partnern. Bilden är en BMW herrgårdsvagn, men det är inte en BMW självklart, för det hade varit en licensfråga. Karaktärerna har rört sig hackigt hittills, men nu när man hoppar in i bilen bör det väl bli ändring? Nej, det fortsätter vara hackigt och allt annat än smidigt.

Bilen, som man kan uppgradera, är seg och osmidig. Plötsligt får jag en Achievement som säger att jag har blyfot, vilket är för jag kört över 100 km/h i mer än 10 sekunder – utan att jag har märkt det. Det här understryker att hastighetskänslan är nära obefintlig.

Inte bara biljakter
Som polis gör man en massa saker vid till exempel en olycka. Prata med förarna, dokumentera händelsen i bildform, skissa hur olyckan var uppbyggd och så vidare. Man kan välja sätt att kommunicera med kollegor och misstänkta, vilket är allmänt hövlig eller lite trotsig. Kan även summeras som dörrmatta som köper allt eller ifrågasätta.

Nu kan det hända att jag hade förväntat och hoppats på ett helt annat spel, men efter omställning på upplägget har jag fortfarande väldigt svårt att köpa hur taffligt spelet är sammansatt. I och med att det är en uppföljare finns det bevisligen en publik för spelet, bara att den inte innefattar mig.