Burnout Revenge

Jag tycker att förra årets tveklöst bästa bilspel var Burnout 3 Takedown och mina förväntningar på dess uppföljare är med andra ord lika höga som hastigheterna på dess bilar. Varför spelet inte pryds med siffran fyra har jag ingen aning om men det borde anses som Burnout 4 då det sannerligen är en tvättäkta uppföljare i alla avseenden. Burnout-serien innehåller något som man skulle kunna kalla för orealistisk realism. Med detta menar jag att utvecklarna försökt att få spelet att se realistiskt ut på ytan medan själva spelkänslan är totalt orealistisk och i Burnout Revenge har de lyckats ännu bättre med dessa två grundelement. Burnout-spelen är dessutom helt befriade från någon som helst handling och det är jag tacksam för då handling i bilspel känns väldigt onödigt och oftast bara blir löjligt.

Har du inte spelat något Burnout-spel tidigare så kan jag berätta att det hela handlar om tävlingar på gator i vansinnigt höga farter. Det gäller att köra så galet som möjligt genom att köra på fel sida av vägen, nästan krocka med trafiken eller genom att göra stora sladdar eller hopp för att man ska få Nitro som man kan använda för att köra extra snabbt. Del tre i serien lade även till möjligheten att tackla sina motståndare för att få Nitro och ta placeringar och detta koncept byggs vidare på i Burnout Revenge. Om en motståndare tacklar sönder ens bil blir han en rival och om man sedan hämnas på denne får man alltså extra stora hämdpoäng. Lite senare in i spelet får man även tillgång till något som kallas Crashbreakers vilka man kan använda för att spränga sin motståndare i bitar i samma ögonblick som man blivit söndertacklad. Dock kostar detta hela den samlade Nitro-boosten och det gäller att tänka taktiskt. Crashbreakers fanns redan i Burnout 3 Takedown, men endast i det spelets kraschläge där man bara krockade med bilarna. Kraschläget är också tillbaka i Burnout Revenge, men denna gång har reglerna ändrats en del.

Borta är de ovärderliga 2X- och 4X- märkena som man var tvungen att ta för att få riktigt höga poäng och nytt är nu en ganska onödig golfspelsliknande mätare för att starta sin bil, en vindmätare för att skapa mer taktik i bilvalet och en utvald bil som man får extra poäng om man förstör. Crash är ett ganska bra spelläge som omväxling ifrån spelets andra fartfyllda tävlingar men det känns fortfarande mer som en sidoattraktion. De andra spelalternativen från Burnout 3 Takedown är även de tillbaka i Burnout Revenge. Här finns Race och Grand Prix som förklarar sig själva, Road Rage där det gäller att tackla så många motståndare som möjligt, Eliminator där man inte får ligga sist när tiden tar slut och Burning Lap där man bara ska klara ett varv på banan så fort som möjligt. Burnout Revenge innehåller även ett helt nytt spelläge vid namn Traffic Attack och det är i detta spelläge som spelets största nyhet introduceras. Här gäller det att tackla sönder vanlig trafik, det vill säga inga bussar eller lastbilar, som åker i sin egen riktning och för varje bil man tacklar får man mer tid på en mätare som ständigt går ner. Detta spelläge finner jag ganska så monotont och aningen tröttsamt i längden, men det kan bli väldigt kaotiskt och häftigt i vissa stunder. Möjligheten att tackla vanlig trafik i sin egen riktning gäller i alla av spelets tävlingar och detta går även att utnyttja så att man kan tackla fram bilar in i dina motståndare eller lämna stora trafikblockeringar bakom sig. Utöver de nya trafikmöjligheterna så ligger den största nyheten i Burnout Revenge i bandesignen. De nya banorna är betydligt större, snyggare, mer varierade och mer underhållande än tidigare. Alla banor är nu fyllda med alternativa genvägar som oftast är markerade med blinkande blåa ljus. Dessa genvägar är oftast lite smalare och svårare att köra på än den vanliga vägen och en del innehåller hopp som ger en chansen att kanske lyckas med en vertikal Takedown.

De nya banorna är också betydligt mer anpassade för att man ska kunna tacklas och bråka med sina motståndare och denna gång kommer de dessutom att bråka tillbaka mer aggressivt än vad de gjort tidigare. Burnout Revenge innehåller även mindre siffror att hålla reda på än vad Burnout 3 Takedown gjorde då det gamla poängsystemet är borttaget. Denna gång får man ett betyg mellan ett till fem stjärnor som man sedan samlar för att gå upp i rankingen och på så sätt låsa upp nya banor, bilar och utmaningar. Men det finns även speciella utmaningar på banorna så som signatur Takedowns som man måste klara av för att låsa upp allt som spelet har att erbjuda och om man har sparfiler på sin Xbox från andra EA spel så som Burnout 3 Takedown eller Madden NFL så låser man automatiskt upp speciella bilar när man startar spelet.

Grafiken i Burnout Revenge är helt fantastisk. Många av banorna är smockfyllda med detaljer och ljuseffekter och gatorna blir ibland proppfyllda med trafik som flyger åt alla håll och spelet flyter detta till trotts alltid på i det otroligt smidiga 60 bilder per sekund. Kontrollen i spelet har finslipats sen förra delen i serien så detta i samband med de nya väldesignade banorna ger spelet mer djup än tidigare. Musiken i spelet kommer från kända artister så som Fall Out Boy, Pennywise, The Doors och The Chemical Brothers men det går även att lyssna på sin egen inlagda musik vilket kan göra spelets soundtrack helt perfekt för just dig. Ljudeffekterna i spelet är utomordentligt välgjorda och tillför spelet en hel del känsla. Den jobbiga kommentatorn från Burnout 3 Takedown är nu äntligen helt borttagen från spelet så jag antar att utvecklarna lyssnat på kritiken från spelarna. På den svenska versionen hittar man dock en lite lustigt artikulerad tjej som förklarar hur spelande ska gå till på svenska. Det är inte bara att det är ett försök till att få risksvenska ur en stockholmska, utan att det är inget flyt i det hon säger. Det känns konstlat kort och gott.

Burnout Revenge går även att spela med en kompis eller över Xbox Live och det ger spelet ökad livslängd.

Jag tror nog inget annat spel får mitt adrenalin att pumpa på samma sätt som Burnout Revenge. Om du gillar fart, krockar, explosioner, hopp och bilar eller bara intensiva spelupplevelser i största allmänhet kommer du att älska det här. Burnout Revenge är snyggare, snabbare, större och roligare än sin föregångare. Enda nackdelen är att det är mer av allt, inte så mycket nytt som man kanske önskat sig. Men det går inte att sticka under stolen med att Criterion har lyckats skapa årets bästa bilspel.