Outrun 2

Det var ganska länge sedan jag kastade in femkronor i Outrun-maskinen i olika fik och hamburgarrestauranger med mera. Outrun var helt klart en favorit och jag lyckades aldrig komma fram till mål, men var bra nära. Jag försökte ofta och spenderade rätt stora summor med tanke på min inkomst på den tiden – noll kronor i månaden. Jag var inte sådär tokgammal då. Outrun gjorde sin världspremiär för runt 17 år sedan och kom förmodligen inte till Boden flera år senare. Vi var inte bortskämda med arkadspel där, fanns i princip på O2 och Frasses. Men nog om det.
Nu kommer ett nytt Outrun-spel och det heter så fyndigt – sa han lite ironiskt – Outrun 2. I det har det förpackats originalspelet, ett Challenge-läge och så möjligheten att spela online via Xbox Live. Det har adderats bilar men det är Ferraris rakt igenom. Den allra dyraste, vilken jag provsuttit när jag var i Ferrari-fabriken för något år sedan, som bär grundarens namn, det vill säga Enzo Ferrari, är ruskigt häftig. Vill du köpa en sådan så får du hosta upp runt 3,6 miljoner kronor.
Det finns några olika spellägen när man spelar arkad, det roligaste – enligt mig – är att spela spelet på helt normalt sätt. Det vill säga försöka ta sig till målet. Det som jag aldrig gjorde som liten knatte. Nu har jag tydligen blivit bättre på att spela eller så är svårighetsgraden sänkt, för jag har klarat ett gäng med vägval. Det är ju så att man inte kör olika banor, utan man väljer om man ska göra till höger eller till vänster. När man gjort sitt val skiftar omgivningarna enormt, tar man vänster kan man köra genom omgivningar med slott och tar man höger kan man köra i vad som verkar vara centrala Paris. Det finns bergbanor och man kan köra genom industriområden. Ja, det är varierat så att säga.
Körtekniken är lite a och o. Håller man linje så behöver man inte göra så speciellt mycket mer, men det är en massa bilar och annat ivägen vilket gör att det kan vara bra att veta hur man hanterar sladdarna. Sladdarna gör nämligen att man kan bibehålla hastigheten kurvan igenom. När man initierar sladden, vilket man gör genom en snabbt tryck på bromsen, tappar man lite fart, men betydligt mindre än om man missar kurvtagningen.
Grafiken är mycket snygg och det är ju Outrun, vilket gör det extra koolt. Att tjejen vid ens sida sitter och vinkar är lite häftigt, men att hon lackar ut totalt när man råkar köra av banan tycker jag är lite dålig stil av henne. Hon ska ju älska mig i både med och motgångar. Musiken är originalmusiken, men jag tror den är lite uppiggad. Jag lämnar det osagt och det gör liten skillnad om den är det eller inte. Det som jag måste säga här är att musiken är riktigt rutten i jämförelse med vad som återfinns i dagens spel. Den kommer från en era när det ofta var en och samma person som gjorde allt och det inte fanns dagens kvalitetskrav. Jag hade tveklöst kunnat överleva med lite ny musik.
Jag sitter och är nostalgisk när jag spelar, men det räcker inte. Trots att jag älskade arkadspelet får jag inte alls samma vibbar nu år 2004. Jag sitter i stället och tänker på Burnout 3, vilket är ett spel som bjuder på så mycket mer – och som jag dessutom sitter och längtar efter att spela. Det säger lite om Outrun 2 tyvärr. Spelet är begränsat och i alla fall jag tröttnar rätt snabbt. Det bjuder inte alls på vad konkurrenterna gör och det är ett minus, det går inte att se mellan fingrarna med. Det är ett kul arkadspel, kort och gott, men det är inte ett spel som man sitter med i timmar. Klart att om man spelar mot andra via Xbox Live ökar chansen att man just sitter i timmar, men det är som alla vet en social funktion som inte alltid betyder att spelet är lysande, utan att det är kul att tävla mot andra.
Gillar man originalet, då är det klart att man kommer att uppskatta Outrun 2 lite mer, men inte nog mycket för att man ska köpa det i stället för något av genrens bästa. Outrun 2 är ett komplement skulle jag nog hävda.