Text: Silverman
Ni som har spelat ettan kommer att känna igen er direkt.
Nu har uppföljaren till Shenmue – som enligt de senaste rönen från japanska veteskapsmän uttalas Tjenn-Moo – dykt upp till Xbox. Vi i Europa har dock haft fördelen att kunna lira Shenmue II på Dreamcast under hösten – till skillnad från amerikanarna som snällt blev tvungna att köpa en ny konsol och vänta ett halvår för att kunna följa Ryo Hazukis fortsatta äventyr i Hong Kong.
Ni som har spelat ettan kommer att känna igen er direkt. Storyn tar vid där ettan slutade och spelet börjar med att Ryos båt anländer till Hong Kong där jakten på faderns mördare Lan Di går vidare. Det dröjer inte länge förrän problemen börjar, då Ryos väska innehållande alla hans pengar och inte minst Phoenix-spegeln, stjäls av ett gäng halvkriminella bråkstakar. Således är äventyret i full gång. De som inte spelat ettan behöver heller inte känna sig bortglömda då spelet även bjuder på en hyfsat detaljerad resumé av vad som hände i ettan och har man nu spelat igenom Dreamcast-äventyret är resumén väldigt trevlig av nostalgiska skäl.
Precis som i det första spelet kan man jobba för att tjäna pengar. Här handlar det dock inte om några snofsiga management-jobb utan snarare saker som exempelvis slitigt hamnarbete. Vill man inte jobba går det dock bra att försöka spela till sig pengar genom de olika former av hasardspel och vadslagningar som försiggår på städernas gator.
De som gillade ettan kommer att bli positivt överraskade när de ser de förändringar som gjorts från det första spelet. Några exempel på detta är tidsaspekten. Då man tidigare hade ett bestämt möte klockan 19.00 var man tvungen att fördriva dagen fram till den tidpunkten. I Shenmue II kan man i de flesta fall ställa sig och vänta och då spolas tiden fram till den tid som mötet äger rum.
Det är också – på gott och ont – till och med lättare att hitta i de större städer som utgör miljöerna i spelet än det var att ta sig fram i Dobuita i första Shenmue. Detta är till följd av att man kan be nästa vilken person som helst på gatan att visa vägen dit man ska. Givetvis är detta bra då man slipper springa fel hela tiden men tar också lite udden av den upptäckarglädje som ändå till viss del utgör Shenmues kärna.
Grafiskt sett så ska man inte förvänta sig några underverk, spelet håller ungefär samma grafiska kvalitet som Dreamcast-versionen även om man slängt på några extra ljuseffekter här och var. Den grafiska styrkan ligger snarare i detaljrikedomen som fortfarande håller samma höga klass trots att man nu befinner sig i betydligt större städer än i första spelet. Man har verkligen gjort ett jättejobb med att ge städerna liv och rörelse och närvarokänslan som gjorde första delen i Shenmue-sagan så unik är helt intakt.
Dock förtas mycket av stämningen av de pinsamma replikerna och de absolut horribla röstskådespelarna. Klåparen som spelar Ryo är samma kille som i ettan och han låter verkligen som om han sitter och läser replikerna innantill från sitt manus. Noll inlevelse. De andra skådisarna skiftar mellan att inte skådespela alls, precis som Ryo, eller att spela över å det grövsta á la dubbade barnprogram på lördagsmorgon på TV3. Ett minus utdelas också till de många och ganska långa laddningstiderna som vi egentligen inte ska behöva dras med på Xbox.
Vill man vara snäll kan man säga att Shemue II bjuder på en fantastisk upplevelse och en närvarokänsla utöver det vanliga plus en hyfsat stark story som håller spelaren i ett järngrepp tills spelet är slut.
Vill man vara elak kan man säga att Shenmue-konceptet redan nu börjar kännas förlegat med simpla minispel som enda riktigt gameplay, pinsamt jobbig kontroll och urusla, sömngångaraktiga röstskådisar som tar udden av i stort sett varje händelse i spelet.
Båda dessa scenarion är faktiskt sanna och det är därför jag ändå höjer ett varningens finger för Shenmue II. Det är verkligen inte ett spel för alla – många kommer att tröttna inom ett par timmar, andra kommer njuta av varje sekund – precis som det var med Shenmue. Konceptet känns inte alls lika revolutionerande som det gjorde för några år sedan när det första spelet kom till Dreamcast då det sprängde flera gränser för vad man kunde göra i tv-spel. Jag befarar att tidens tand kommer nöta ganska hårt på Shenmue-serien och även om fansen definitivt inte kommer bli besvikna på Shenmue II tror jag många kommer att börja sukta efter något nytt relativt snart.