Curly Monsters är ett utvecklingsföretag som består av delar av gamla Psygnosis-medarbetare och tänka sig – deras första spel blir en Wipeout-klon. För de som inte känner till Psygnosis kan jag berätta att de är de som skapade Wipeout till Playstation. När det kom var det ett av de hetaste spelen till systemet och det mottogs väl världen över. Sedan dess har åtskilliga spel släppts och spelets idé vattnades ut längs vägen. Nu gör Curly Monsters ett försök att återuppliva spelgenren – futuristisk racing med lågflygande rymdskepp, vilka kan beskrivas som ett slags svävare.

Quantum Redshift är en kopia av Wipeout – det kan inte överses. Tror inte ens att Curly Monsters skulle kunna vara motsägande om man frågande dem. Grundkonceptet är det samma, man väljer en pilot och så kör man i en lätt serie, avancerar uppåt och slutligen är man i en serie där ingen bryr sig om sitt eller någon annans liv – det gäller bara att komma först över mållinjen.

Grafiken har alltid varit en viktig faktor i Wipout-spelen och det gäller även i Quantum Redshift. Wipeout hade kända grafiker som skapade häftiga logotyper med mera och det bidrog till en skön atmosfär. I Quantum Redshift har man inte lika mycket lullull, men om man tittar på spelet – när man spelar – så skulle man inte tro annat än att det är Wipeout. Det handlar om liknande banmarkeringar och det är massor av visuella effekter. Då menar jag inte ljuseffekter och annat, utan hur saker visas på skärmen – tidsdisplayer, antal varv och vapen med mera. Varje bana ligger i olika delar av världen och nedräkningen i varje land är på det landets språk. Inte någon avgörande detalj för om man ska köpa spelet eller inte, men det är en liten kul detalj i alla fall. Mellan de olika banorna kommer lite filmsekvenser, som är snygga, men inte av någon större betydelse. De förklarar handlingen och är den så kallade röda tråden i spelet, men när man kommer till nästa bana är det bara en sak som gäller, komma först över mållinjen och om det ligger någon rivalitet mellan spelaren och en konkurrent eller annat gör liten skillnad.

Ett annat viktigt element i Wipeout har varit musiken. Kända artister så som Chemical Brothers och Prodigy har funnits med. I Quantum Redshift har det också satsats på snabb technoaktig musik och det är de för mig totalt okända Junkie XL som framför den. Om den är bra är nog upp till var och en, men man bör nog gilla genren till att börja med. Det gör inte jag, men har trots detta uppskattat många spel där den här typen av stressande musik finns med. I Quantum Redshift fungerar musiken bra, men det finns några låtar som är fruktansvärt tråkiga och allt som allt kan den inte alls mäta sig med de alster som Wipeout erbjöd.

Vapen finns det gott om. Längs banan finns diverse olika vapen med mera att plocka upp och det är bara att skjuta motståndare för glatta livet. När en konkurrent lägger an mot spelarens flygande fordon säger en röst ”Warning!” och man måste snabbt trycka på en knapp för att aktivera den tillfälliga skölden.

Även om spelet inte är speciellt innovativt, utan mer av en repetition från Wipeout-spelen är det bra och kul att spela. Har man kört sig less på Wipeout kommer det inte att ge någon ny dimension, men har man inte tröttnat eller kanske inte ens spelat något av Wipeout-spelen – då är Quantum Redshift en bra titel. Snabbare racing får man leta efter och möjligheten att köra fyra i delad skärm gör att fungerar bra när polarna hälsar på.