Shadow of the Colossus

Från skaparna av det kritikerrosade men inte så framgångsrika Playstation 2-spelet ICO kommer nu ett David mot Goliat-inspirerat äventyr vid namn Shadow of the Colossus. Spelet börjar med en stämningsfull introsekvens där en ung pojke på en häst reser långt för att transportera en avliden flicka till ett magiskt tempel. I detta tempel talar pojken med högre makter om att ge flickan nytt liv men de högre makterna vill först att pojken ska göra dem en tjänst. Han måste ta död på sexton skräckinjagande kolosser i diverse former och storlekar och först när denna gigantiska bragd är avklarad kommer de högre makterna att ge nytt liv till flickan. Med endast sin häst, sitt svärd, sin pilbåge och sitt mod ger sig nu pojken in på ett livsfarligt uppdrag för att försöka rädda livet på hans livs kärlek. Detta är nästan allt som den enkla men gripande handlingen i spelet har att erbjuda men utan att ge bort för mycket kan jag avslöja att spelet har ett väldigt annorlunda och spännande slut som kommer att väcka starka känslor.

Shadow of the Colossus är ett spel som bygger så gott som helt på vad som i andra spel kallas för boss-strider. För att hitta till de olika kolosserna krävs det lite resande och för att hitta rätt använder man sitt svärd som man höjer mot himlen och sedan tar man sig dit solens sken reflekteras som starkast. Ibland krävs det lite klättrande, hoppande och simmande utöver ridandet, men i många fall är det en enkel resa. Spelets huvudingrediens och höjdpunkt är målet för varje resa och det är som sagt kampen emot de mörka bjässarna. Alla spelets kolosser är utformade på helt olika sätt och det krävs olika strategier för att man ska lyckas besegra dem. I många fall så gäller det att på något sätt få grepp om en hårig del på kolossen så att man kan klättra upp på denna för att sedan sticka sitt svärd på kolossens känsliga punkt som alltid syns som en självlysande tatuering. När man klättrar har man en mätare som visar hur mycket styrka man har kvar och när denna mätare är slut så tappar man greppet. De första kolosserna i spelet är relativt enkla att ta kål på men efter att ungefär hälften har slaktats börjar utmaningen snabbt att stegra. I början hittar man lätt var man kan klättra men senare i spelet gäller det att till exempel lura kolossen att böja sig ner så man till exempel kan ta tag i dess stora skägg, förblinda den med sin pilbåge så den vänder ryggen åt eller genom att hoppa upp på den ridande från sin häst. Det finns kolosser av alla typer så som stora, små, snabba, sega, flygande och simmande. En del kolosser kräver riktigt lång tid att döda men när man väl lyckas blir man både stolt och lycklig.

Det är inte ofta jag rättfärdigt kan använda ordet vackert för att beskriva ett spel men det är just det ordet som bäst beskriver grafiken och designen i Shadow of the Colossus. Grafiken är tekniskt sett både imponerande och bristande. Spelet har fantastiska animationer, en enorm värld och enorma fiender men en märkbart hackig bilduppdatering. Shadow of the Colossus är i helhet ganska färglöst men detta bidrar till att skapa en speciell atmosfär som passa spelet utmärkt. Ljuden och musiken i spelet är riktigt välgjord och musiken hjälper till att öka den redan så episka och mäktiga känslan som spelet skapat. Den andra bristen i Shadow of the Colossus är kameran som tyvärr ställer till lite för mycket problem för det ska kunna bortses.

Shadow of the Colossus är en väldigt annorlunda spelupplevelse som är både kraftigt underhållande och förvånansvärt beroendeframkallande. Trots sina minimala men tydliga tekniska brister så är Shadow of the Colossus ett mästerverk i digitalkonst och helt enkelt ett kollosalt bra spel som ingen Playstation 2-ägare bör missa.