Våldsam action i förstapersonsläge.
Spelet är ett förstapersonsspel, det vill säga att man ser allt ur karaktärens ögon. Det tar inte lång tid innan man hamnar i första eldstriden och man märker snabbt att det här är ett actionspel först och främst. Det understryks när man öppnar dörren till en toalett och där sitter en förstoppad soldat, texten säger det ordagrant. En kula i pannan på honom och sedan spolar man artigt för att sedan lämna ytan. När man skjutit någon så kan denne vara lemlästad och det tar inte många sekunder innan hundratals flugor surrar över den livlösa kroppen.
Det är inte bara action, men nästan. Ibland krävs lite simplare problemlösning i form av spräng hål i vägg, gå igenom och runt till ett rum som öppnar en dörr. Alltså inget som kräver att man studerat fyra är på amerikanska MIT. Det är där som de smarta människorna utbildar sig – har jag hört.
Kontrollen är funktionell. Man har inte total kontroll, men det gör inte så fruktansvärt mycket då man kan plocka upp sköldar och annat lite var stans. Det här beror självklart på svårighetsgrad. Blodet sparas det inte på även om det inte är några enormt överdrivna proportioner som det handlar om. Spelet är dock från 18 år. Grafiken är okej, den uppfattas lätt som lite grynig och inte så värst polerad. När man går nära en smal planka spikad på en vägg tar den upp hela skärmen i princip om man är riktigt nära. Nu märkte jag att det inte riktigt förklarade vad jag menade, men om du spelar kommer du att inse poängen med de expanderande plankorna.
Ljud handlar mest om effekter och det smäller lite varstans, det är ju som sagt ett actionspel. Om det är realistiska ljud, det har jag ingen aning om, men de fyller sin funktion.
Det finns så fruktansvärt många spel i den här genren nu. Förstapersonsspelen har blivit vad plattformsspelen en gång var. I det enorma utbudet av kvalificerade titlar placerar sig Cold Winter inte på topp, utan hamnar i den stora mängden mediokra titlar.