Kelly Slater är världens bästa surfare, han har varit världsmästare fem år i rad – och surfat på en ytterdörr. Han har också varit med i världens mest sedda tv-serie – Baywatch – där han spelade en professionell surfare vid namn Jimmy Slade. Delvis baserad på honom själv. När han ändå var på Santa Monica Beach passade han på att börja träffa Pamela Anderson.

Activision tycks nästan leta sporter till sitt actionsportvarumärke O2. Skateboard, snowboard och BMX finns sedan tidigare, nu kommer surfing och wakeboard. När det gäller skateboard och BMX så är ytorna man kan använda sig av stora och öppna, man bestämmer själv hur man ska åka. I snowboarding är man beroende av att det ska luta, man kan åka nerför och snett i sidled, vilket gör att det är aningen begränsat. När det gäller surfning är man betydligt mer begränsad – till en och samma våg. Wakeboard ska vi inte ens tala om och det har väldigt lite med den här recensionen att göra. Hur har Activision löst detta kan man fråga sig – och den som läser den här recensionen för reda på det.

Enligt actionsportreceptet befinner sig Kelly och hans kamrater i en lite annorlunda miljö när man ska välja person att spela som. Huvudkvarteret är i KSPS är en båt och sättet att kommunicera är via mobiltelefon – en Nokia för att vara exakt. När man väljer ett nytt ställe att surfa på får man ett samtal från en sponsor eller annan person som pratar surfspråk – ni vet lite sådär ballare som Keanu Reeves i Point Break. Varje bana, eller våg, har ett antal uppdrag som ska utföras. Ett uppdrag kan vara att klara en viss poäng, köra ner vindsurfare, göra ett speciellt hopp eller något annat. Innan man får sätta igång får man köra en konstgjord träningsbana och lära sig grunderna. Det kommer sedan fler träningsbanor och man lär sig hantera sin surfare bättre och bättre. Innan varje plats man surfar på får man se en kort film och så berättar Slater om platsen. Detta är faktiskt jätteintressant då han berättar om hur vågorna beter sig, om vad som kan vara farligt på just den här platsen och vad man kan eller inte kan göra. På ett ställe i Kalifornien berättar han till exempel att man inte kan åka under vågen för att den bryter för skarpt och på den konstgjorda surfanläggningen berättar han att många skadar sig för att det är grunt.

De platser man surfar på är mycket varierande. Det är inte alls bara solsken och varmt vatten, ett surfställe är till exempel i Antarktis – där publiken består av konfunderade pingviner. Självklart finns även Hawaii, Florida, Kalifornien och Australien representerade, men alltså även ett antal mindre logiska platser.

Tricken man kan göra är lite lika de i Tony Hawk och det beror på att Slater under sin karriär har lånat många tricks från skateboard och konverterat dem till surfning. Detta gäller framförallt hopptricken, när man är i vattnet finns massor av tricks som jag inte sett tidigare.

När jag pratade med Slater på E3-mässan i Los Angeles berättade han att det inte fanns en våg som är exakt lika dan i spelet och det lät mycket bra. Nu när jag spelar spelet ser jag att det är en av dess största fördelar, vågorna lever och man kan inte räkna ut att den ska bli på ett speciellt sätt. Efter ett tag lär man sig läsa dem, men så är det förmodligen i verkligheten också. Som hjälp för att se var vågen bryter finns en liten vågdisplay – om man kan kalla den för det – som visar hur den formar sig. På vissa ställen bryter den på mer än ett ställe och då kan man hamna mellan två vågbrytningar.

Att surfa under en våg ser alltid häftigt ut när man ser det på tv. I KSPS får man uppleva det själv. Man kan åka in i enormt tighta vågor och sedan hämta fart i dem och nästan skjutas ut som en kula ur en pistol.

För att göra spelet mer varierande har utvecklarna lagt in lite udda saker. Man kan tillexempel hoppa över en pir, sköra ner isflak i Antarktis eller köra över en överviktig man i en badring. Variationen är där, men hur man än gör så är man relativt begränsad. Hur man än vänder och vrider på det är man fast på en våg. Man kan göra massor av olika saker och dessutom kombinera dem, men det blir aldrig så fritt som när man åker Skateboard eller BMX. Det gör att man tröttnar snabbare än i andra spel från Activisions O2-linje. Nu säger jag inte att man tröttnar snabbt, bara snabbare.

Vattnet är KSPS viktigaste del och den mest imponerande. Det är snyggt och smidigt, det ser verkligen ut som vatten och dessutom känns det som vatten. På de banor med jättevågor är man nästan lite rädd – för vatten är en av de största krafterna som moder jord erbjuder. Jag skulle aldrig i livet riskera att hamna under en våg av den storleken att man kan surfa på den. Jag åkte under en våg som inte ens var i närheten av de i spelet när jag var i Rio och den räckte för att jag skulle slungas ner på botten och plocka sand ur brallorna resten av dagen.

Musiken i spelet är lite speciell. Det är en blandning av musik som jag aldrig personligen skulle komma på att spela hemma, men den är inte dålig för det – utan bara speciell.

Under testen av Kelly Slater’s Pro Surfer har jag haft jättekul och dessutom har jag fått en större inblick i sporten, men jag kan inte säga att jag har haft lika kul som när jag spelar till exempel Tony Hawks eller Mat Hoffmans actionsportspel. Det beror till största del på för lite variation. Det är dock helt klart att spelet är bra och ett måste för dem som gillar sporten. Det är också ett utmärkt alternativ för actionsportfans.