Text: Millenia
Rez är inte som alla andra spel.
Rez liknar ingenting du tidigare spelat.
Det går inte att komma ifrån det faktum att det släpps oroväckande lite udda och utstickande spel i dagsläget. Plattformsspel ser ut som plattformsspel och ett nytt Fifa- eller NHL-spel kommer likt en avlöning varje år. Final Fantasy-serien är uppe i 10 spel och fler blir det. Missförstå mig inte nu, jag har ingenting emot att spela vare sig Final Fantasy eller NHL, men jag gillar nytänkande. Ibland vill man se ett spel som inte är efterföljt av en siffra som bjuder på en upplevelse utöver det vanliga. Rez är ett sådant spel och jag gillar det skarpt.
Om du har sneglat på bilder från spelet ser du att det till utsidan inte liknar någonting annat; detaljerade människor och vackra miljöer har ersatts av olikfärgade streck hit och dit. Det låter kanske inte vackert, men screenshots från spelet skulle utan tvekan passa bra in på någon halvflummig konstutställning. Jag tycker det är tjusigt, men som alltid – när det gäller konst – har vi våra egna uppfattningar kring vad som är skräp och mästerverk.
Det finns dock en förklaring till utseendet, spelet utspelar sig nämligen i en framtida superdator, som dessvärre blivit för smart för sitt bästa, och ditt uppdrag är att stänga ner denna dator vid namn Eden för att allt ska bli frid och fröjd igen. Det är dessvärre lättare sagt än gjort, då Eden tar hjälp av diverse brandväggar och andra saker för att hålla dig ute.
Någonting som kanske inte framgår alltför tydligt på bilder från Rez är vilken genre det bör sorteras in i. Är det ett pusselspel, eller kanske ett plattformslir? Det rätta svaret på genrefrågan är musik-shoot’em up. För det är i grunden ett väldigt traditionellt shoot’em up, du ska skjuta på allt som rör sig, precis som i vilket pang-pang-spel som helst. Här slutar dock likheterna, Rez har nämligen någonting som gör att det sticker ut från mängden och blir till ett riktigt bra spel. Musiken och rytmen gör att du inte vill sluta spela, när du träffar fienderna bildas musik och handkontrollen vibrerar i takt med musiken, vilket resulterar i det angenäma bekymret med att slita sig från tv-apparaten. När det gäller musikspel så är storleken och kvaliteten på din musikanläggning betydelsefull. Min lilla 14 tummare av märket Luma med monoljud gjorde spelet bra, men jag märkte mest av dess storhet när jag kopplade in konsolen i familjens mer avancerade stereo-tv. Rez lämpar sig bäst på stora tv-apparater med bra ljud, men det går faktiskt bra att spela på en liten 14tum i mono.
Hittills har det från min sida nästan låtit som om Rez är helt felfritt, det är det tyvärr inte riktigt. Den största nackdelen är att det är för kort och lätt. Hållbarheten på ett spel är viktigt och hur kul det än må vara, så får det inte ta slut för fort. Ett spel kostar många hundringar och då bör det helst räcka någorlunda länge. Det gör inte Rez. Dessutom måste jag höja ett varningens finger för var Rez kan ställa till för skador i din kropp. Har du det minsta anlag för epilepsi så bör du inte ens snegla på Rez när det står det i hyllan, det brukas alltid varnas i spel angående epilepsianfall som kan dyka upp vid spelande, men det är först i detta spel som jag verkligen känner att varningen är berättigad. Dessutom skakar handkontrollen som om den vore besatt av en ond ande, vilket leder till skakiga händer en stund efter spelandet, tro mig. Rez kanske inte är det hälsosammaste spel som finns, det har både gett mig huvudvärk och glädje, men det finns det även andra saker som ger utan att vi avstår från det.
Bortser man från vissa hälsoskador och en kort livslängd är Rez ett riktigt bra spel som man antingen älskar eller hatar. Dess musik och utseende ser ut att vara direkt hämtade från ett raveparty, vissa gillar det, vissa inte. Jag är stormförtjust i detta spel, men livslängden gör att jag inte kan ge mer än en väldigt stark trea, den snuddar på det högre betyget, men når inte hela vägen. Hur som helst är så är det ett väldigt bra spel som jag varmt rekommenderar till alla som söker en lite udda spelupplevelse.