Text: Tobias
För er som inte spelat de tidigare spelen i serien, det vill säga Blood Omen: Legacy of Kain och Legacy of Kain: Soul Reaver, så kan jag dra lite historia kortfattat.
Kain är en mycket gammal vampyr som är orsaken till att Nosgoth, landet som de tre spelen utspelar sig i, blev näst intill ödelagt. Till sin hjälp hade han det legendariska svärdet Soul Reaver. Kain upprättade en slags orden med vampyrer, varav Raziel var en av hans närmaste löjtnanter. Innan Raziel fick förbannelsen eller gåvan att vara odödlig, så var han en krigarpräst i en orden kallad Sarafan Priests. Sarafan-prästerna drev ett korståg mot Nosgoths vampyrer, men de blev själv besegrade efter många års stridande. Raziel dog en martyrdöd och Kain skapade sina första vampyrer med hjälp av kropparna från de döda prästerna. Raziel tjänstgjorde under Kain i cirka 1000 år och en dag överträffade Raziels utveckling sin mästares – Raziel fick vingar. Kain blev minst sagt upprörd och bestraffningen Raziel fick ta emot var att hans vingar söndertrasades och att han sändes ner i Abyssen, ett brinnande helvete. Efter många års lidande återfick Raziel sitt liv, eller snarare, ett liv. Han var inte längre en vampyr, utan mer en döende vampyrsjäl. Raziels törst för blod var borta, men i stället hungrade han efter själar. Det var en äldre gud, närmast jämförbar med en gigantisk bläckfisk, som gav Raziel denna chans att hämnas på Kain. Här börjar första Soul Reaver-spelet till Playstation.
Soul Reaver 2 tar vid exakt där del ett slutar; Raziel jagar in Kain i en tidsportal och i stället för att fortsätta striden möts han av en mystisk man vid namn Moebius. Moebius verkar till en början vara din ende vän i en ond värld, men ju mer man får reda på desto mer tveksam blir man till vem man egentligen kan lita på.
Som ni kanske förstått har Soul Reaver 2 en mycket komplex handling och jag måste säga att jag, efter att ha spelat igenom spelet, är mycket imponerad hur allting flätas samman och knyts ihop på slutet. Man får uppleva en hel del tidsresor, både till framtiden och över tusen år tillbaka i tiden, tack vare detta får man även bevittna hur ens egna handlingar påverkar Nosgoth. Man måste ge ett plus i kanten för den mycket genomtänkta och spännande handlingen.
Soul Reaver 2 har nästan inga förrenderade mellansekvenser, med undantag för introt, utan de som finns – och de är ganska många – använder sig av spelets grafikmotor. Det finns inga textrader som förklarar vad de olika karaktärerna säger till varandra utan det sköts utmärkt av skickliga skådespelare. Grafiken i spelet är både välgjord och snygg, ljudeffekterna och musiken håller även de hög klass. Musiken trappas dessutom upp i takt med att det händer saker i din omgivning.
Spelet har två världar, den spirituella världen och den materiella världen. Den spirituella världen är där Raziel egentligen hör hemma och där kan han förflytta sig relativt riskfritt. Det kryllar av själar att sluka och det är ett bra ställe att samla kraft. Raziel måste dock göra en kraftansträngning för att kunna ta sig in i den materiella världen och det tar på hans krafter att behålla sin fysiska skepnad. Man kan – mer eller mindre måste, skulle jag nog säga – sluka sina fallna fienders själar för att kunna klara sig. Det finns inga helande drycker, medicinlådor eller liknande saker, utan man läker sig endast genom att äta själar. Raziel är som tidigare nämnt en bisarr korsning av vampyr och ande. Eftersom han redan är död så kan ha således inte dö, utan ifall hans krafter tar slut sugs han automatiskt in i andevärlden. Raziel kan även av egen fri vilja ta sig in i andevärlden, men för att ta sig tillbaka krävs att man dels har full kraft och att man hittar en portal som transporterar honom tillbaka. På ganska många ställen i spelet måste man skifta mellan de olika världarna för att ta sig vidare.
Soul Reaver 2 lyckas hålla en ganska jämn balans mellan action och knepiga pussel, tyngdpunkten är dock action. Det finns trots detta några riktigt knepiga pussel, som tar tid att lösa och när man väl klarat ett sådant blir man allt som oftast oerhört frustrerad över hur lätt det egentligen var.
Beträffande kontrollen så gör Raziel oftast som man tänkt sig, men i bland händer det att man står och vevar med sitt vapen åt helt fel håll. Man kan visserligen låsa sin fiende genom att hålla R1 nedtryckt, men Raziel tenderar ändå att inte alltid fatta exakt var fienden befinner sig. Bortsett från denna lilla miss är Soul Reaver 2 är ett näst intill perfekt action-äventyr, speltiden ligger på mellan 10-15 timmar beroende på hur duktig man är på de olika pusslen. Jag rekommenderar dock att man spelar igenom spelets två föregångare först, annars finns det nog en risk att lite av den njutbara handlingen går förlorad – men det är inte ett måste.