Text: Tobias
Spelupplägget i enspelarläget är ganska enkelt, du ska ta dig från punkt A till punkt B, plocka upp en väska, och sedan ta dig vidare till punkt C. Mellan punkt B och C dyker det upp en massa fula utomjordingar, så kallade Timesplitters, som gör allt vad de kan för att stoppa dig. Du får tillträde till banorna tre och tre – så kallade episoder – där första banan utspelar i det förflutna, andra i ungefärlig nutid och den sista i framtiden. Årtalen och de valbara karaktärerna varierar från episod till episod.
Grafiken är väldigt tydlig och har lagom detaljrikedom. Inte ens med splitscreen för fyra spelare blir det någon märkbar skillnad, man ser fortfarande sina motståndare klart och tydligt trots att bilden blir en fjärdedel så stor.
Med en multitap är det möjligt att spela fyra spelare samtidigt och man kan välja att ha ända upp till 10 datorstyrda motståndare. Innan jag spelade det här spelet trodde jag aldrig att det kunde vara kul att spela multiplayer med splitscreen, eller ens den här typen av spel utan mus, men ack så fel jag hade. Kör man bara två spelare krävs det nästan att man har med ganska många datormotståndare, annars vet man hela tiden var den andra är. Men ifall man lyckas samla 3 kompisar så har man knappt tid att sitta och kolla på sina kompisars rutor. Gör man det så förstör det inte spelglädjen nämnvärt i alla fall som tur är.
Det går att göra egna inställningar för i stor sett vad som helst, du kan till och med välja exakt vilka vapen som ska finnas utplacerade på dom färdiga banorna. När man efter många om och men väl lyckas tröttna på alla de färdiga banorna kan man göra egna banor – upp till 8 våningar höga dessutom! Dessutom för spelet statistik över hur framgångsfull du är, du kan se allt ifrån hur snabbt du springer till hur många huvuden du skjutit av.
Timesplitters är ett mycket bra och underhållande spel som rekommenderas. Livslängden utökas avsevärt tack vare alla inställningsmöjligheter och att man kan göra egna banor.