Text: VillaS
Det var en gång ett grönt träsktroll vid namn Shrek. Han bodde i en stuga vid ett träsk mitt ute i skogen i lugn och ro. En dag blev hans hem invaderat av allehanda sagofigurer som störde hans trevliga hemvist, men detta tolererade inte Shrek. Han begav sig av till landets konung Lord Farquart för att komma underfund med vad som stod på.
Detta är i korta drag upptakten till filmen Shrek och likväl till spelet, Shrek: Hassle at the Castle eftersom de båda har samma story. Men det är inte för handlingen man spelar Shrek. Så varför spelar man då detta spel? Den frågan har jag själv ställt mig ett par gånger då spelet varken är ordinärt eller särskilt bra. Ett typiskt lagomspel. Det är något slags hybrid mellan plattformsspel och fighting och det enda som egentligen gör att spelet sticker ut från mängden är de mycket varierande uppdragen. Som exempel kommer man under spelets gång att genomföra en räddningsaktion på Hans och Greta och agera livvakt åt Rödluvan. Går man lite djupare in i spelet märker man dock att alla de olika uppdragen i stort sett går ut på samma saker; slå ner alla fiender och gå framåt. Är man duktig på detta klarar man spelet utan problem även om det stundtals kommer in moment då vältajmade hopp är ett måste. Spelets utseende hör inte till någon av Gameboy Advances höjdpunkter men grafiken är ändå ganska charmig och passar spelets mentalitet bra. Värre är det med spelkontrollen. Alldeles för ofta orsakar den ond bråd död även vid de allra enklaste hopp och detta framkallar en hel del irritation.
På det hela taget är Shrek: Hassle at the Castle, som jag tidigare skrivit, ett lagomspel. Är man orubbligt förälskad i det gröna träsktrollet kan det kanske vara idé att ta sig en närmare titt på spelet, men för alla andra finns det både bättre och roligare alternativ. Och en sak till, det går att spela som åsnan också.