Phantom Spark

Phantom Spark är ett nytt toksnabbt racingspel med en lite annorlunda stil än de klassiska spelen i genren.

Även om jag missade den första vågen av snabba futuristiska racingspel så som F-Zero, Wipeout med flera, har jag under senare år lärt mig uppskatta genren, med Redout 2 som min absoluta favorit. Phantom Spark tar ett lite annorlunda grepp på antigravracinggenren där futurism och skarp metall bytts ut mot pastellfärger och en allmänt mjukare framtoning.

Istället för ett skepp styr man en framtida variant av en spark, banorna heter saker som Tide och Serenity och istället för tuff drum and bass är det luftig, drömsk drum and bass på ljudspåret. Själva racingen kommer dock att kännas bekant om man spelat andra spel i genren med svindlande banor och svindlande hastigheter som sig bör.

Totalt finns tre domäner, eller världar, med tiotalet banor vardera. På varje bana kör man först en gång själv, tills man lyckas komma i mål, och sedan mot två spökfordon: ens egen bästa tid och en datorstyrd motståndare. Lyckas man besegra datormotståndaren kommer man till nästa bana. Fokus ligger alltså på att klå tider och inte att komma först i lopp mot andra motståndare. Man kan dock tävla mot mänskliga motståndare på delad skärm.

Hur är det då med kontroller, responsivitet och grafik som alla är viktiga beståndsdelar i spel i genren? Jodå, alldeles utmärkt. Kontrollerna är både responsiva och väldigt enkla. Här finns inget strejfande, ingen drifting, inget vinklande av skeppet inför lutningar och inga powerups eller vapen. Minimalistiskt och lättspelat utan att spelet för den skull är lätt att klara, utan det är en ständig kamp om hundradelarna, inte minst på de avslutande banorna i varje domän. Grafiken och designen skiljer sig som sagt mot hur det brukar se ut i genren men i alla fall jag gillar den skarpt och kan till och med kalla den vacker. Fler banor och spelsätt är det enda som saknas då det tar ganska kort tid att upptäcka allt spelet har att erbjuda.