Tidsresor med stora vapen och ett uppdrag att lös – det låter som en framtida form av äventyrsresor.
Timesplitters 2 är försett med recensionsbetyg på förstasidan – 9,5 i Cube Magazine – vilket tyder på att det kommer att vara ett enormt bra spel som placeras i min konsol.
Timsplitters 2 är ett förstapersonsspel, det vill säga att man ser det genom karaktärens ögon, och det innebär allt som oftast att det är rikt på action. Den förutfattade meningen stämmer bra in på Timesplitters 2, här är det många kulor som ska avfyras innan man har klarat spelet.
Handlingen är smart, spelaren förflyttas till olika årtal, vilka varierar från vilda västern till framtiden, och där ska diverse olika uppdrag utföras. Totalt spänner vidden av uppdragen på över 500 år, mellan 1853 till 2401. Gemensamt för alla är att lokalisera en kristall, men annars kan det vara att skjuta sönder en elektronisk sändare till att eliminera en jätte. När man kastar sig in i nya uppdrag blir man olika karaktärer, men det märker man lite av då man ser allt ur dennes ögon.
Spelet är mycket snyggt på ett tecknat sätt och kontrollen är enkel att hantera. Siktet kan ibland vara lite jobbigt, speciellt i kombinationen med hur vapnet visas. Det är nämligen så att när man går till höger pekar vapnet åt höger och när man går till vänster pekar det till vänster – som om man höll det med en hand och vred på handleden. Det kanske inte låter som en stor grej, men det är det. Det irriterar jättemycket. Man är van med att karaktären är relativt stel i förstapersonsspel och i Timesplitters 2 har hjältarna spagettiarmar, vilket känns olustigt.
Om man bortser från punkten jag just klagade på så finns inget större att klaga på. Varje nivå är varierande och har sina egna vapen att erbjuda. Vilda västernnivån har en skön cowboy-känsla och när man går i på en saloon är det lite som att duellera. I framtiden får man laserskjutande vapen och även om det inte når upp till Halos nivå på långa vägar är det fortfarande så är det inte fel på underhållningen.
När man spelar ensam håller Timesplitters 2 bra, men det är när man spelar flera som det blommar ut ordentligt. Splitscreen-lägen är riktigt bra och har man fyra joypads, tre polare, fyra 1,5 liters colaflaskor och några påsar Doritos är det en riktigt bra kväll. Genren har blivit mycket tuff och det finns många spel som konkurrerar om konsumenternas pengar. Timesplitters 2 kan inte röra de bästa spelen i genren och jag förstår mig inte på de skyhöga betygen som fanns på förpackningen, men helt klart är det ett underhållande spel som fans av genren bör titta närmare på.