Med Metroid – Other M hoppas de nya utvecklarna Team Ninja kunna kombinera det bästa av två världar. Spelet är en korsning mellan de senaste årens förstapersonsvy och plattformshoppandet från seriens rötter. Någonstans däremellan hittar man en talande Samus Aran som stöter på sitt gamla militärförband efter att ha följt en nödsignal till en rymdstation. Samarbete och intriger följer.
Samus springer fort fram över tredimensionella ytor som befolkas mestadels av samma gamla fiender vi är vana att se i dessa sammanhang. I och med att det är ett tredimensionellt plattformspel är det väldigt svårt att på egen hand träffa fiender då det i tredjepersonsvyn inte finns något manuellt sikte att låsa på fienderna. Detta är löst genom att skotten automatiskt söker sig till fienderna till den grad att det knappt behövs någon egen insats. Oftast räcker det med att man står på säkert avstånd och prickar av fienderna en och en genom att frenetiskt trycka på skjutknappen.
Förutom när man ska göra de mer kraftfulla attackerna. Att skjuta sönder ett fiendenäste som spottar ur sig fiender på löpande band krävs ett par missiler. För att få skjuta missiler behöver Samus låsa på fienden i förstapersonsvy. Så fort man riktar Wiimoten mot TV:n skiftar vyn sömlöst från tredje person till första person. Härifrån kan Samus fritt titta omkring och ta in miljöerna, försöka lista ut var hon ska ta sig härnäst och låsa på fiender och hinder. Åtminstone tills hon blir attackerad.
Metroid – Other M spelas endast med Wiimote och därför är Samus av naturliga skäl låst till marken då man vill titta sig omkring eller skjuta missiler. På grund av detta används missiler så lite som möjligt eftersom hela flödet stannar upp då man måste stanna upp, vrida kontrollen, lokalisera fienden, låsa siktet och sen skjuta. Smidigheten som annars präglar Samus rörelseschema faller pladask. Systemet kanske såg bra ut på ritbordet men i praktiken fungerar det dåligt. Ljuspunkterna är istället ett par coola avrättningsmanövrar som går att genomföra.
Annars är utforskandet där, om än i mindre skala. Det är alltid och kommer alltid vara roligt att tillsammans med Samus hitta gömmor med uppgraderingar. Men allt annat saknar man. Spänningen, bandesignen, isoleringen, musiken, kartläsandet, allt är kraftigt förenklat vilket gör hela äventyret ganska tamt. Korridorerna ekar tomma när alla fiender är besegrade. Miljöerna bär inte på någon historia, allt känns som kulisser.
Tack vare en responsiv kontroll och högt tempo blir det här ändå till slut en helt okej upplevelse. Denna vågade mix av genrer var tyvärr ingen succé. Är du hemligt förälskad i Samus är det absolut värt en genomspelning. Var bara beredd på att hon den här gången pratar, mycket.