Alla sporterna utövas på så sätt att man gör rörelserna som man gör dem på riktigt.
Till att börja med står Wiis revolutionerande kontroll i fokus i alla spelen, det är det som gör att det blir kul och fascinerande. Utan den hade det här varit rena smörjan, men med den blir det här spelet levande och något som fångar allas intresse. Det går inte att undvika att tycka det är roligt faktiskt. Alla sporterna utövas på så sätt att man gör rörelserna som man gör dem på riktigt. Spelar man golf svingar man kontrollen likt en golfklubba, man sitter alltså inte och trycker på knappar eller låtsassvingar på den analoga spaken. Är det baseball svingar man som ett baseballträ och så vidare.
Tennis
Här kan man vara upp till fyra personer samtidigt i dubbelmatcher. Man springer dock inte omkring och jagar bollen, utan det enda man sköter är slaget. Det begränsar det hela, men det räcker för att man ska ha kul när man spelar mot vänner. Spelar man själv bottnar det snabbt. Det ger nog mest träningsverk av alla Wii-spelen, min tricepmuskel domnade nästan bort.
Bowling
Ger en bra upplevelse och kräver inte att man spelar med någon, det är själva kastande av klotet som är kul och det har inget att göra med någon annan än en själv. Det gör att det förmodligen är det av de spel som spelas mest i singelläge.
Golf
Kontrollen är känslig här och det gäller att inte vrida den när man gör utslaget, för då sticker bollen iväg. Det kräver övning med kortspelet. Att dra iväg ett utspel på några hundra meter kräver mest sving och att man inte vrider handlederna, men kortspelet kräver att man inte tar i för mycket – och det är lätt hänt. Jag vet inte hur många gånger jag har slagit över hela greenen eller fått en putt att stanna längre bort från hålet än när jag började.
Baseball
Take me out to the ball game… I somras var jag och tittade på en baseballmatch mellan Chicago Cubs och Milwaukee Brewers. Redan innan det har jag alltid tyckt om att spela baseball på tv-spel, men tycker det är skittråkigt att se på tv. Efter matchen har jag blivit lite mer intresserad, det var stämningen som gjorde det tror jag. En vanlig ligamatch och det var utsålt. Därför var det här det spelat jag såg fram mot mest och det är kul att svinga sitt bollträ. Går bollen upp på läktaren är det som roligast. Att kasta bollen, det vill säga agera som pitcher, är dock inte alls så upphetsande. Det är inte det mest minnesvärda av spelen, men det är variation.
Boxning
Att slåss mot en kompis utan att någon blir skadad är ett attraktivt koncept, men gör sig bäst i extremt måttliga mängder. Efter ett par matcher känner man sig mätt på boxningen. Slår gör man genom att boxas på riktigt så att säga, sedan kan man ducka och luta sig åt ett håll för att undvika att bli träffad.
Allt som allt är spelen av mycket måttlig klass. Ljuden är där, men inte mycket mer än så. Grafiken känns inte nästa generation för fem öre. Lyckligtvis gör det aktiva spelsättet att man blir charmad. Det är kort och gott kul att spela, speciellt mot vänner. En bonus är att man faktiskt blir varm i kläderna och förbränner säkert en och annan kalori – som man sedan återintar genom den sedvanliga läsken som alltid står i närheten.
Wii Sports är gratis och det ska Nintendo ha en eloge för – såvida de inte bakat in det i priset? Och det är ett ypperligt sätt att visa upp kontrollens funktionalitet. Det är underhållande i måttliga mängder och kan liva upp vilken fest som helst. Det som det inte gör är att förmedla ett djupare innehåll som varar länge.