För några år sedan slog verkligen Electronic Arts på trumman för The Godfather och en av deras höjdare åkte världen över för att prata om spelet. Nu när uppföljaren är här har trumman inte ljudit på samma sätt – om ens alls. Vad det beror på kan man väl spekulera kring, men när det första spelet kändes mer som ett event och uppföljaren… som en uppföljare.

I rollen som Dominic får spelaren ta sig an gangsters i New York, Florida och Cuba. Det hela går ut på att ta över alla illegala operationer, döda alla konkurrerande gangsters och sedan spränga deras nästen i bitar. Det är spelet i ett nötskal.

När jag börjar spela tar jag över ställen, placerar ut vakter, tar över nästa och då blir mitt första attackerat. Och så fortsätter det hela tiden. Både frustrerande och riktigt tråkigt. När jag sedan kom på att om jag eliminerar konkurrenter och skiter i ställena går det bättre. Jag åker runt i alla tre områdena och dödar maffiamedlemmar. När jag gjort detta, då måste jag ta över alla illegala operationer för att sedan kunna ta mig an maffiafamiljernas fästen.

Det här gör att hela speluppläggen funkar som det ska. Det kompletterar inte varandra alls, utan jobbar separat. Hur tänkte de här kan jag undra. För att kasta in lite innehåll som sammanför de två elementen får man göra inbrott, döda någon och spränga något. Det räcker dock inte för att göra det intressant i det stora hela.

The Godfather II är lite av en fattigmans Grand Theft Auto – och Saint’s Row för den delen. Det är ett okej spel som ibland lutar åt det bra hållet, men då det är för repetitivt – och stundtals korkat – för att rekommenderas med varm hand.