I vanliga racingspel placeras spelaren på en startlinje med eller utan konkurrenter, är det konkurrenter hamnar man av någon anledning oftast sist i startfältet – utan anledning. Spelutvecklarna på Crave Entertainment har tänkt till och försökt ändra på standardformatet i och med Tokyo Extreme Racer.
I början är Tokyo Xtreme Racer ett relativt ordinärt spel, man ser lite tuffa filmer när bilar blåser förbi och sen får man välja bland några bilar. Här finns nåt enormt generellt i det annars så innovativa spelet, den första bilen har genomsnittligen bäst egenskaper. Den är alltså enklast att köra. Så är det ju i de flesta spelen, den bil eller karaktär som ligger som default är den som är enklast att använda och därför väljer de flesta den. Sen när man kört med den ett tag gillar man den och byter ogärna – om man inte måste för att hänga med.
Det är efter att man har valt färdigt och hamnat bakom ratten i Tokyo som det innovativa börjar. Man placeras mitt i trafiken, och genom att inte läsa instruktionerna – det är ju fegt – fattar jag noll. Ingen tid, inga konkurrenter och ingenting någonting så att säga. Efter att ha testat knapparna hittar jag helljusblink och kommer ihåg nåt om att det finns ett spel man ska blinka på bilar för att utmana dem. Jag börjar alltså blinka lite på allt och alla. De fordon som finns i min närmaste närhet är bussar, lastbilar och minibussar – de vill inte tävla. Efter ett tag ser jag en lagom sportig bil, blinkar på denne och han accepterar utmaningen. Då börjar spelet. Nu gäller det att först komma fram till slutpunkten för detta vansinniga race på den trafikerade motorvägen.
Det som inte är så värst innovativt är spelkontrollen och det är den som drar ner på betyget lite. Allt i spelets omgivning är snyggt, men det känns som om grafik och effekter har varit i fokus och bilfysiken fallit mellan stolarna. Man får aldrig känslan att man har total kontroll över bilen, att den reagerar som man önskar och att man vet vad som får den att reagera på ett visst sätt. Det är den totala kontrollen som gör till exempel Sega Rally och Colin McRae så bra.
Den innovativa idén är som jag har tjatat om är innovativ, men inte tillräckligt i sig självt för att lyfta spelet. Det har varit många Gran Turismo-inspirerade spel som har varit enormt snygga, men saknat det som gör spelet till en vinnare i slutänden. Tokyo Xtreme Racer hamnar tyvärr där.