Den tredje och sista delen i The Trico Trilogy släpptes äntligen efter många, långa förseningar – var det värt väntan?
I Ico tog man rollen som beskyddaren, i Shadow of the Colossus var man angriparen, The Last Guardian sluter cirkeln genom att göra spelaren underlägsen och i behov av beskydd. Spelet berättas ur en äldre mans perspektiv, hur han som pojke en natt kidnappades av en best kallad Trico och tagen till ett mystiskt land. Spelet handlar om pojkens flykt därifrån och hans knepiga relation till sin kidnappare.
Trico har många bekanta drag från olika delar av djurriket, men det är något man aldrig sett förut. Hur den låter och rör på sig är makalöst trovärdigt. Spelaren och Trico tvingas samarbeta för att ta sig framåt genom ödelagda byggnader. Miljöerna är väldigt vackra, de ställer många frågor om vad för civilisation som tidigare levde här. Ju längre man kommer, desto mer förstår man varför vi kidnappades från första början. Pusslen består av att granska omgivningen, använda fysikens lagar och utnyttja Tricos säregna gåvor.
Att få Trico att göra som man vill är dock inte särskilt lätt. Ofta hamnade vi i ett slags dödläge där den satt och kliade sig medan vi klättrade runt på dess kropp i hopp om att få dess uppmärksamhet. En kvart senare studsar den iväg och löser problemet, varför vi fick vänta förklaras aldrig. Den artistiska visionen är lätt att berömma; Trico ska kännas som en verklig varelse och dess artificiella, fria vilja ska kunna frustrera dig precis som vilket annat levande ting som helst. Men att lösa pussel med en sådan kompanjon är inte givande, det får många av spelets erövringar att kännas oförtjänta. Att kontrollen känns oprecis hjälper inte heller.
Det är ett oerhört vackert spel, men hårdvaran orkar inte riktigt med. Vi spelade spelet på en vanlig Playstation 4 och vid flera tillfällen sjönk bilduppdateringen avsevärt, även inkluderat är spelets klimax där den rörde sig på pinsamt låga nivåer.
The Last Guardian har en uppriktig emotionell kärna, men stigen dit är kantad av många irritationsmoment. Den taskiga bilduppdateringen tar också regelbundet ur en från denna enkla saga. Äventyret med Trico lämnar ingen oberörd, tyvärr är det nödvändigtvis inte alltid något bra.