Text: Tobias
När Joseph föddes hade han ett oförklarligt tecken på handen, ”mark of the summoner”, som han då inte visste vad det var. Några år senare får han besök av Yago, en munk som har spenderat många år på att leta efter den som bär märket. Yago förklarar för Joseph om hans öde att bekämpa ondskan och ger honom därmed mörkrets ring, en av de fyra ringarna…
I spelets början handlar det om fyra ringar – Ring of Darkness, Ring of Light, Ring of Stone och Ring of Fire. Alla dessa ringar skänker bäraren förmågan att framkalla demoner.
Några år senare anfalls byn av rövare och Joseph var fortfarande för ung för att förstå – och ännu mindre bemästra – sin närmast gudomliga kraft att framkalla högre väsen. För att rädda sin by från förintelse så kastade han en besvärjelse som var lagrad i ringen och mörkrets demon Machival uppenbarade sig. Demonen stoppade visserligen rövarna, men ödelade samtidigt hela hans by. Efter denna traumatiska upplevelse svor Joseph en ed på att aldrig mer använda sin unika förmåga och kastade sin ring i en brunn. Han förvisades – trots sin välvilja – ut ur byn och bosatte sig i en liten by vid namn Masad. Vi kommer in i handlingen ungefär 10 år efter den händelse – då även Masad blir attackerad av den onde Murods trupper.
Som mest har man kontroll över fyra karaktärer; Joseph – som är skicklig med svärdet och även kan en del magier, Flece – en tjuv som kan dyrka lås, smyga och även sticka dödliga dolkhugg i ryggen på fienderna, Rosalind – en magiker som kan allt ifrån helande magier till att frammana mindre eldstormar och sist men inte minst, Jehkar – en storväxt krigare som hellre svingar yxan än att diskutera.
Spelet i sig är ganska bra, det finns dock en hel del störande moment. Det första man märker är den oerhört dåliga renderingen av bakgrunderna, man kan verkligen se hur ett helt slott byggs upp av polygoner och sedan är laddningstiderna i längsta laget. Det finns även en hel del mindre grafik och spelmässiga buggar.
Städerna i spelet är förmodligen den största tv-spelsvärlden någonsin skådat, det är väldigt lätt att springa vilse när man letar efter den där bra smeden som man såg tidigare. Tur att det finns ett fungerande auto-map system. När man väl lyckats utforska allting, vilket tar sin lilla tid, så vimlar det av sidoäventyr, vilka man inte måste göra men många av dem är värda erfarenhetspoängen man får. Jag tror att jag räknade till 30-50 gjorda sidoäventyr, och då gjorde jag inte alla. Jag klarade spelet på ca 30 timmar och då utforskade jag ganska mycket.
Spelupplägget är riktigt bra, i striderna väljer man vilken karaktär man vill kontrollera och de övriga styrs av datorn – vilket för det mesta fungerar rätt bra, men det händer att dina följeslagare gör riktigt idiotiska saker. Man styr Joseph med den vänstra analoga spaken och trycker på X när man vill anfalla – alternativt fyrkant eller cirkel för besvärjelser och speciella färdigheter. En röd pil uppenbarar sig, då är det bara att välja vilken fiende man vill anfalla och sedan sköter sig striden själv. Efter varje hugg man utdelar visas en symbol ovanför personens huvud i en kort sekund, om man lyckas trycka åt något håll på styrkorset under tiden symbolen är framme påbörjar man en kedjeattack. Har man sedan bra timing kan man få den att hålla på ett bra tag.
Spelföretaget Volition siktade högt med Summoner, men nådde inte riktigt fram till mål. Det kan kännas lite segt ibland med dom långa laddningstiderna. Detta vägs dock upp av en bra story som tar många oväntade svängar. I grund och botten är det ett bra spel och det är en bra grund att framta en uppföljare från. Vi får helt enkelt hoppas att de ser över kodningen och speltestar ordentligt innan dom släpper nästa del – om den ens kommer. Om du är en rollspels fanatiker är det ett självklart köp, men om du inte gillar genren så mycket bör testa innan du köper.