Text: Thor
Digital Eclipse är ett företag med många bärbara spel i sin porfolio och de har även en ganska stor erfarenhet av just portabla spel baserade på tecknade serier från just Marvel Comics. Det märks inte minst på att de har lyckats skapa en väldigt serieliknande grafik med pratbubblor, tankebubblor, ljudbubblor – det vill säga text som exempelvis beskriver ljudet av ett knytnävsslag.
I Spider-Man befinner sig utövaren på alltifrån höga skyskrapor till smutsiga tunnelbanesystem. Spelet i sig har ett ganska enkelt upplägg, man klarar av ett område, möter en boss och är man skicklig får man avverka en bonusbana då och då. Ett klassiskt upplägg det vill säga men knappast särskilt originellt.
Ett nyskapande inslag som ger nivåerna lite mer tillfredsställelse och tillför en aning till den knappa underhållningsfaktorn är det faktum att man vid vissa tillfällen får chansen att plåta som den äkta fotograf Peter Parker är under det rödblåa tyget. Men man har inte all tid i världen på sig att ställa in skärpan, för här gäller ett raskt tryck på ”select”-knappen när så en uppmaning till att man bör ta ett foto dyker upp. Hinner man inte trycka av inom drygt två sekunder så är motivet borta och man kan drömma om ett fortsatt jobb som fotograf, okej det sistnämnda var egna föreställningar. Att utföra nämnda manöver i stridens hetta kan dock vara ganska krångligt och det händer att man missar uppmaningen på grund av all aktivitet som försiggår på skärmen. Är man emellertid hela tiden beredd och observant så belönas man med en bildsekvens ur filmen, men då ska man också framgångsrikt lyckats fota vid alla tillfällen på banan.
Känslan av att man har missat någonting kan uppenbaras redan på första banan, anledningen till det hela är simpel, vissa nivåer innehåller helt enkelt så stora tomma ytor att det lätt blir svårorienterat. Gameboy Advance-skärmens storlek är som sagt begränsad och när man finner sig helt ensam stående på en plattform är det inte lätt att veta åt vilket håll man ska ta vägen. Här skulle man till exempel kunnat integrera en karta för att underlätta det hela, men det är uppenbarligen inget utvecklarna tänkte på.
Tar sig fram gör man till fots, men man kan självklart även klättra eller svinga sig fram genom luften med hjälp av spindelväven som man besitter. Attacker kan man för den delen också utföra med väven, men det vanligaste tillvägagångssättet för att tala klarspråk med skurkarna är självklart sparkar och slag.
Svårighetsgraden är ojämn och varierar från bana till bana, på tredje nivån hade jag redan tolv extraliv, men när det kommer till bossar har jag av någon anledning personligen väldigt svårt, om det är min taktik som sviker kan jag inte svara på men vissa bossfighter kan jag uppleva helt lönlöst svåra vid första anblicken. När det gäller bossfighter i Spider-Man känns det mest som att det enda man kan göra är att flitigt trycka på slagknappen och hoppa undan vid vissa tillfällen. Har man tur så blockar inte bossen slagen eller kontrar när man drar sig tillbaka. Detta ska sedan upprepas ett antal gånger om man ska komma segrande ur striden innan Spider-Mans energimätare nått botten.
Trots snygga animationer och relativt vacker grafik så har det här spelet inte mycket att bjuda på, det går inte att bortse från att spelet ganska snabbt blir långtråkigt, vilket även drar ned betyget betydligt. Har man dock ett enormt behov av att få leka superhjälte i åtsittande trikåer – eller bara har ett stort intresse för spindelmannen – så är det här ett bra spel.