Sonic är kool och han är världens snabbaste igelkott, men det räcker inte för att göra ett bra spel.
Nog känns det ganska konstigt när den gamla välbekanta Sega-logon dyker upp på tv:n när jag startat min Gamecube. Att det dessutom är Segas mest välkända spelkaraktär som snart efteråt visar sig gör det hela inte mindre märkligt. Sonic har försökt att återuppstå ett flertal gånger på en del olika plattformar men varje gång har man mött ganska skarp kritik. Mina förväntningar för Sonic Heroes var därför ganska låga till en början och jag var skeptiskt till att man kunde lyckas överföra det enkla spelsätt som gjort orginalet så älskat till en 3D-värld. Men nog får jag erkänna att jag blev positivt överaskad till en början.
För att snabbt komma underfull med spelets kontroller finns en enkel och bra tutorial där man kan lära sig allt man behöver utan onödigt krångel. Den stora nackdelen är att igenom hela lektionen tvingas man lyssna på väldigt skrikig datoriserad röst som snabbt börjar gå en på nerverna.
När spelet väl kommer igång är det dags att välja en av fyra grupper av karaktärer. I den första återfinns de tre kända karaktärerna Sonic, Tails och Knuckles. De övriga tre grupperna består av karaktärer som visat sig någon enstaka gång tidigare, samt ett par helt nya ansikten. Samtliga grupper består av tre individer med olika egenskaper. En gruppmedlem är bäst på fart, en annan kan slå sönder hinder och den tredje har förmågan att flyga. Genom ett snabbt tryck på kontrollen bytar man ledare för gruppen och således också vilken egenskap man vill att gruppen skall besitta. På vägen från start till mål gäller det att hålla tungan rätt i mun för att kunna välja rätt ledare vid rätt tillfällen.
Redan från början kastas man in i en fartfylld jakt på ringar och bonuslådor. Spelidén är snarlik orginalet där det gäller att samla på sig så många ringar som möjligt samtidigt som man ska ta sig igenom banan på så kort tid som möjligt. Att spelet är gjort i 3D öppnar för möjligheten att kunna välja en av många olika vägar igenom en nivå och på så vis gäller det att lära sig den snabbaste vägen. Men 3D-miljön är tyvärr också roten till det mesta som gör att spelet inte lyckas bibehålla den charm som orginalet har. Kameran följer oftast gruppen ur en tredjepersonsvy rakt bakifrån men då och då springer man igenom en lång loop vilket leder till att kameran zoomar ut och visar hela färden från sidan. Detta är väldigt effektfullt och roligt, men det leder tyvärr till att ens karaktär inte alltid springer åt det håll man vill då kameran ständigt förflyttar sig. Det är lätt att man råkar springa in i en vägg och tappa farten som är en viktig del av varje bana.
Spelvärlden är varierad och fantasifull, den ger upphov till många fartfyllda jakter och ibland lyckas man springa in i en labyrint av loopar, skruvar och alla möjliga konstigheter vilket ur olika perspektiv ser väldigt kul ut. Under spelets gång växlar man miljö mellan ett flertal väldigt olika världar. Bland annat kommer alla tidigare fans att känna igen den klassiskt grönväxta inledningsmiljön, men också den enormt förvirrande casinovärlden där allt från pinballmaskiner till enorma tärningar och bingospel är avgörande för hur väl man klarar av sin färd.
I Sonic Heroes har man också möjlighet att spela mot en kompis genom att dela skärmen i två delar och jaga varandra genom de banor man låst upp i enspelarläget. Allt eftersom man kommer längre fram i spelet låser man dessutom upp nya spellägen för både en- och flerpersonsspel.
Det går snabbt att konstatera att Sega försökt återta Sonic-serien till sina rötter där fart och fläkt i lustiga miljöer är grundpelarna för ett väldigt beroendeframkallande spel. Tyvärr räcker det inte hela vägen då som jag nämnt ovan styrningen inte håller hela vägen när kameran ofta flyttar sig för att visa alla fräcka grafiska detaljer som lagts in. Dessutom har skaparna försökt lägga in lite små pussel här och där vilket mest hindrar ens framfart utan att vara till någon större utmaning. Allt som allt är Sonic Heroes ett kul spel om man vill ha snabb och lättjefull underhållning, men den som kräver lite mer utmaning och varaktighet bör nog söka sig åt ett annat håll.