Text: Greven
Kärnan i Smugglers Run 2 är likt första delen i serien, att med ett fordon hämta och leverera paket inom en viss tidsgräns. Man väljer ett uppdrag och får lite instruktioner om vad man ska göra och sen gäller det att på den oftast pressade tiden lyckas utföra alla delmoment till fullo för att klara uppdraget och få tillgång till nästa. Utöver att låsa upp uppdrag får man efterhand tillgång till andra fordon, samt för varje fordon ett speciellt motmedel man kan använda för att öka sina chanser att klara sina uppgifter. För man är nämligen inte ensam därute, tvärtom fullkomligen svärmar det av poliser som gör allt för att stoppa dig så kvickt som möjligt.
Handlingen i spelet – för den som orkar bry sig om sånt i den här typen av spel – drivs framåt av gryniga filmsekvenser med klart överdrivna skådespelarinsatser, samt ett manus på C-filmsnivå. Låter det uselt? Det är det inte eftersom allt är medvetet gjort och emellanåt är det rätt dråpliga scener som utspelar sig mellan karaktärerna i den här soppan. Kort sagt har handlingen ingen egentlig betydelse för spelet eftersom du i alla fall betar av uppdragen ett efter ett.
Platsen för äventyren är olika delar av världen som till exempel Ryssland och Vietnam. Delen som nu kallas Ryssland var ursprungligen förlagd till Afghanistan, men efter terrorattacken i New York och Amerikas påföljande anfall mot Afghanistan har detta alltså ändrats. Det är dock inte svårt att föreställa sig att det är just Afghanistan man kör runt i då man ser de till synes oändliga bergskedjorna och dalarna däremellan efter att ha sett liknande vyer på nyhetssändningarna den senaste tiden.
När första uppdraget startas slås man direkt av storleken på spelplanen. Åker man upp på en höjd och ser en bergskedja långt borta vid horisonten, till synes flera mil bort, då kan man också åka dit. Oftast är dock uppdragen begränsade geografiskt, men det finns även vidsträckta uppdrag som sträcker sig över enorma ytor. Paketen man ska hämta markeras dels på en radarliknande sektion av skärmen och dels av rökpelare i landskapet som syns på långt avstånd. Kör igenom röken och du har plockat upp paketet och är redo att köra mot leveransplatsen, vilken även den är markerad på samma sätt. På varje uppdrag gäller det alltså dels att hitta vägen, vilket oftast inte innebär några större problem, samt att undgå polisen som inte drar sig för att ramma dig tills din motor dör och de kan arrestera dig – varpå uppdraget misslyckas och du får börja om.
Grafiskt erbjuder Smugglers Run snygga väldetaljerade omgivningar och finfin skärmuppdatering utan irriterande objekt som ploppar upp mitt framför näsan eller tonande grafik ur ”dimma”. Tiden på dygnet, liksom vädret, varierar också. Bilarna är inte modellerade efter några riktiga fordon, men de är snyggt gjorda och rör sig på ett riktigt sätt. De åtta olika fordonen har alla olika egenskaper, det kan vara snabb acceleration, hög toppfart eller jättebra väghållning. Motståndarna är ibland hopplöst irriterande när de likt magneter hänger sig kvar och suger kraften ur din stackars bil, medan du förtvivlat försöker antingen gasa, bromsa, svänga eller kasta motmedel på dem för att bli av med dem. Även om man i princip kan köra rakt över ett berg kan det ofta löna sig att lära sig omgivningarna utan och innan, för att känna till var tunnlar, broar och vägar går för och på så sätt ta sig fram snabbare eller skyddas av terrängen för att slippa påhälsning av polisen med flera. Kontrollen är enkel, men mycket bra och det enda som hela tiden irriterade mig var indikatorn över var nästa paket respektive avlämningsplats finns i förhållande till den riktning man kör, det vill säga om man ska svänga lite mer till vänster eller höger för att komma rakt på målet. Den föreföll ologiskt för mig i alla fall, då jag 99 gånger av 100 svängde åt fel håll inledningsvis.
Utöver det uppdragsbaserade spelläget har Smugglers Run även ett lysande tvåspelarläge. Spelidén är densamma, det vill säga plockat ett paket på ett ställe och leverera på ett annat. Skillnaden är att den andra spelaren kan plocka av dig paketet genom att köra på din bil och kan därefter sätta full fart mot sin leveransplats istället. För att skapa ytterligare ett spänningsmoment finns det även ett antal datorstyrda bilar på bådas sidor som hjälper till med hämtning och avlämning. Det här spelläget erbjuder riktigt kul underhållning, då det är få saker som erbjuder sån tillfredsställelse som att köra på din kompis två centimeter innan han ska lämna sitt paket och sen dra iväg hånskrattandes mot ditt eget bo bara för att sekunden senare vara av med paketet igen då dennes datorkollega rammat din bil och snott tillbaka paketet och så vidare. Vad det innebär som potentiellt partylir med ett gäng garvande kamrater bakom ryggen på spelarna, vilt hejandes på än den ena än den andra kan var och en själv tänka ut… Störtkul kort sagt!
Den negativa biten med Smugglers Run 2 är att det efter tag blir rätt enformigt. Nytt uppdrag, hämta paket, krocka med polisbilar, lämna paket, hämta nästa paket, krocka med polisbilar, lämna paket, hämta paket och så vidare. Variationen är inte allt för stor – för att uttrycka sig diplomatiskt. Vissa uppdrag har istället för statiska upphämtnings och avlämningsplatser en helikopter som hovrar över ett ställe en viss tid och då gäller det att ta sig dit innan den flyttar sig, men i grund och botten är detta ändå bara samma sak om igen.
Smugglers Run 2 är ett välgjort, kul och engagerande spel – i tvåspelarläget, men erbjuder inget större djup. Det finns till exempel inte mycket att utforska och den så kallade handlingen känns som sagt rätt ointressant. Själv är jag dock klart road och för mig har spelet en given plats i samlingen, inte minst inför nästa party!