Text: McGyver
Året är 2161 och endast en bråkdel, närmare bestämt en grupp på sex personer, av de genetiskt-framställda Red Faction-soldaterna finns vid liv och håller på att utrotas helt och hållet. Det är diktatorn Victor Sopot som har gett order om att dessa soldater måste röjas ur vägen för gott, han är livrädd för dem och påstår att de utgör ett hot mot hela landet. Folket tror kallt på diktatorn och alla vänder sig mot denna lilla grupp som får kämpa för att överleva.
Spelaren axlar rollen som en av dessa soldater, Alias, en iskall snubbe med skogshuggar armar, och handskas med vapen i samma kaliber. Till Red Faction-teamet hör två tjejer och fyra grabbar, alla med olika specialiteter. Min favorit är onekligen snipertjejen Quill. Värt att påpeka är att kvinnoduetten för en gångs skull inte gestaltas med någon sexistisk underton. I pangpangets hetta hoppar ofta någon eller några av gängmedlemmarna in och hjälper spelaren, tyvärr är det alldeles för genomskinligt att dessa spelare har ett förutbestämt rörelseschema och saknar den artificiella intelligens som i dagsläget är något vi kräver efter att ha spelat Halo.
För den – så vitt jag vet – stora skara destruktiva gamers som älskar att panga sönder allt vad inredning heter, kommer bli rätt nöjd med RF2, ty spelets grafikmotor använder en såkallad ”Geo-Mod” teknologi, som gör det möjligt för spelaren att skjuta sönder en stor del av omgivningen såsom väggar, statyer och pelare etcetera. Det finns ett brett sortiment vapen, allt från raketgevär till uzi:s, dessutom kan spelaren har ett vapen i varje hand, dessa går också att avfyra enskilt med hjälp av de svarta analoga knapparna bakpå handkontrollen.
Kontrollen är Red Factions starkaste kort och spelkänslan är riktigt charmande, spelet har det lilla extra som Golden Eye till N64:an hade, ett perfekt samspel mellan full vapenkontroll och miljöer perfekt utformade för vilda eldstrider, glas och träflisor yr runt medan jag försöker hålla styrkorset på fiendernas huvuden samtidigt som handkontrollen vibrerar för fullt, hur kul som helst. En annan ingrediens som håller spelglädjen vid liv är variation, spelaren får också agera flygskytt och chaufför i varierande fordon. De enda grafiska kruxen i Red Faction 2 är de fula explosionerna och lite kantiga gubbarna.
Spelet är inte live-kompatibelt men innehåller dock ett tillfredställande multiplayer-läge, som utökas i takt med framgångarna i singleplayer äventyret. Red Faction 2 är ett förstaperson spel som sticker ut, men tyvärr räcker denna karamell inte längre än några timmar av intensivt spelande, du bör nog tänka efter två gånger före du slantar upp 600 kronor på disken.