Neva

Skaparna av Gris är tillbaka med ett nytt vackert plattformsspel. Når Neva upp till föregångarens höjder?

Likheterna är många mellan Neva och Nomada Studios föregångare Gris. Båda är vackra sidscrollande plattformsspel där konstnären Conrad Roset varit högst involverad. Båda spelen har en tjej i huvudrollen och båda är förhållandevis minimalistiska sett till spelmekanik. Neva dock lite mindre så då det förekommer strider och fiender denna gång samt att man har en vargkompis som hjälper en på olika sätt genom spelet.

Historien berättas i stort sett helt visuellt och rör mörka krafter som är på väg att ta över världen. Som Neva hoppar man runt, slåss, löser lite pussel och så vidare. Det låter inte så märkvärdigt, men det som gör dessa spel till sådana upplevelser är det visuella – och känslan. Det är magiskt vackert, så fint berättat och så väl utfört sett till plattformandet, utforskandet, pusslen och så vidare. Några sekvenser är utmanande men överlag är spelet väldigt välbalanserat, mer så än föregångaren. Det går också att välja att vara odödlig så att man inte behöver oroa sig för fienderna, vilka för övrigt påminner om No-Face från filmen Spirited Away fast med spindelliknande ben.

Personligen berördes jag mer av Gris dotter-mamma-berättelse än Nevas tjej-varg-dito, men samtidigt är det svårt att hitta saker att anmärka på. Det skulle vara att mycket känns bekant från föregångaren då, men gillade man den kommer man att gilla Neva också.