Text: Iceaimer
Man spelar den lille blå robotkillen X och har som uppgift att bekämpa brottsliga robotar. Som vapen har man en blygsam armpuffra som ger upphov till många nedlåtande kommentarer bland de kaxiga skurkarna, men lille X har mer bakom skalet än man tror. Han kan uppgradera sig genom att sno skurkarnas vapen och det är detta som är tricket med spelet. Bossarna man möter har nämligen sårbarheter mot varandras vapen, så genom att spöa en boss och få dess vapen, kan man sedan ha ett trumfkort mot en annan.
Förutom möjligheten att uppgradera sig med skurkarnas puffror kan man även hitta gömd specialutrustning på olika ställen i spelet. Dessa ger X olika specialkrafter som till exempel mer hälsa, snabbsprång och förmågan att kasta eldbollar. Det sistnämnda framkallar garanterat skratt hos de som spelat Streetfighter, då X skriker Hadouken precis när han slungar iväg den brinnande projektilen.
En sak som förlänger livslängden med spelet är möjligheten att låsa upp en ny spelbar karaktär vid namn Vile. Hans arsenal är totalt olik den hos X och det kräver helt nya strategier, vilket klart förändrar spelupplevelsen.
Megaman: Maverick Hunter X är kanske inte det snyggaste spelet i stan, det har bedrövligt ljud och usla skådespelarinsatser, men allt detta tar det igen på spelbarhet och kontroll. Tyvärr finns det flera områden där skärmuppdateringen blir kraftigt försämrad, vilket känns lite konstigt med tanke på den enkla grafiken.
För den som är ett fan av genren eller vill göra ett nostalgiskt besök till plattformsspelens tidiga år rekommenderas Megaman: Maverick Hunter X varmt. Söker man däremot förnyelse har man kommit fel, då det här är ännu en i raden kloner av ett spel som gjorts om och om och om igen.