Mario Party 5

Med all ny teknik och effektfulla 3D-spel är det kanske inte så konstigt att ens gamla fiaspel hamnat på en liten undanskymd plats i garderoben. Ett par brädspel har försökt anpassa sig och går att finna även i digital form men dessvärre saknar de ofta all känsla. Med Mario Party har Nintendo lyckats införa brädspelskonceptet i datorernas tid, och de lyckas faktiskt till och med ganska bra.

Mario Partys huvuddel består som sagt av ett virtuellt brädspel där fyra karaktärer tävlar mot varandra. Är man färre än fyra mänskliga spelare styr datorn de som blir över. När alla spelare valt en karaktär slängs man in i en drömvärld som utgör spelplanen. I dessa drömvärldar får man uppleva allt från leksaks- och godisvärldar till en piratmiljö, eller varför inte en resa under vattnet? Till skillnad från tidigare spel i serien är världarna byggda helt i 3D vilket gör de mycket mer intressanta och livfulla än tidigare, då man vandrade omkring på en helt platt spelplan.

Som i vilket annat brädspel går det sedan ut på att slå en tärning och sedan förflytta sig motsvarande antal steg på spelplanen. Spelets mål är att samla på sig så mycket mynt som möjligt för att kunna roffa åt sig de stjärnor som dyker upp på spelplanen. Den som har flest stjärnor när spelet är slut vinner. Man kan tävla alla mot alla eller i lag två mot två. När man spelar i lag kom Mario Party 5 med en, för mig, välkommen funktion. Nu delar medspelarna nämligen stjärnor och mynt med varandra under hela spelets gång. I tidigare upplagor lades inte ens tillgångar ihop förrän spelet var över.

För att göra det hela mer intressant samlar man under spelets gång på sig kapslar som innehåller diverse både goda och onda saker. Dessa kan man, mot en viss avgift, använda på sig själv för att tillfälligt dra nytta av dem. En annan variant är att lägga ut kapselns innehåll på en spelruta i ens närhet så att den som sedan hamnar, eller i vissa fall passerar, rutan får njuta eller plågas av dess effekt.

Samla mynt kan man göra på ett flertal olika sätt. Beroende på var man hamnar på spelplanen kan diverse mystiska händelser leda till att man förlorar eller tjänar en viss summa pengar. Varje runda, efter det att varje spelare har slagit med tärningen, avslutas med ett så kallat minispel där spelarna utmanar varandra. I dessa minispel kan man tävla antingen alla mot alla, två mot två eller tre mot en. Det finns ett stort antal minispel som testar spelarens logik, minne, reaktionsförmåga och, spelvärldens mest använda tävlingsform, förmåga att trycka så fort som möjligt på en knapp.

Det finns också ett spelsätt anpassat för en spelare ensam. I detta spelläge har Nintendo försökt knåpa ihop en enkel historia där Bowser förpestar de vackra drömvärldarna med sina små hantlangare. Det är då upp till dig att tävla mot dessa på i princip samma sätt som i det vanliga spelläget. Här går det dock ut på att få sina motspelare att få slut på pengar. Detta spelläge blir lätt uttjatat och man kan snabbt konstatera att Mario Partys styrka ligger i att ha roligt tillsammans med andra spelare.

Om man inte känner för att spela igenom ett helt spel kan man istället även välja att bara tävla i enstaka minispel eller kanske spela en liten turnering. Nytt för detta spelet i serien är dessutom ett ganska skumt spelläge där du, genom att vinna i olika minispel, samlar på dig poäng som kan användas för att köpa bildelar. Dessa delar används sen, självklart, för att sätta ihop en bil. Med bilen ska du sen, på en ganska liten bana, tävla mot en motståndare där det helt enkelt går ut på att skjuta ner varandra så fort som möjligt med hjälp av sköldpaddsskal och allt som hör till. Förvisso är detta en ganska kul grej men tyvärr så känns det i sammanhanget ganska felplacerat. Det känns mest som en funktion som man tvingat dit just för att man måste ha något nytt.

Mario Partys spelkoncept är simpelt och väldigt lätt att sätta sig in i för vem som helt. Därför kan man snabbt sätta sig ner med släkt och vänner utan att de behöver ha någon särskilt stor tv-spelsvana. Med en stor mängd varierande minispel och intressanta variationsmöjligheter är detta ett spel som kan vara väldigt länge utan att man tröttnar. Spelets längd kan man lätt ställa in från en snabb match eller en långdragen kamp, beroende på vad man känner för vid tillfället. Spelet riktar sig förvisso till en ganska ung publik men kan roa folk i alla åldrar, bara man vågar låta barnet i sig komma fram och leka lite.