Text: Zobin
Handlingen i detta spel, om man kan kalla det för handling, kretsar kring en tävling där man ska vara först i mål på varje bana för att få en magisk sten. Man ska få ihop sju stenar för att sedan lämna över dem till arrangören, som då utnämner dig till vinnare och delar ut ett pris. Tävlingsarrangören vet hur kraftfulla stenarna är och att de kommer att göra honom till en stor man – det vet naturligtvis in Mad Dash-karaktärena om.
Det börjar rätt självklart med att man väljer karaktär och sedan startar spelet. Banorna är ganska långa och de har en massa hemligheter och genvägar. Det finns många saker att plocka upp och det gäller att använda dessa på rätt ställe. Underlagen är varierande, det är aldrig en och samma terräng på en bana. Kontrollen är enkel att lära sig, det finns absolut inga svårigheter där. Karaktärerna kommer inte bara att springa, de kommer också att simma, klättra och hoppa för att nå mål. I enspelarläget finns det ett par saker man måste utföra för att klara av det helt. Man måste hitta alla stenarna, det vill säga komma etta i alla lopp, det finns även hemligheter man måste hitta och så finns ett spelsätt där man ska utföra stunt. Tyvärr är banorna ganska sega, tråkiga och upprepande när man spelar ensam. För att få fram de hemliga karaktärerna måste man klara spelet med alla standardkaraktärerna och frågan är hur många som vill eller orkar göra det.
Musiken i spelet är lite udda. Det finns allt ifrån pop till hårdrock, vissa låtar är passande medan andra bara är rena katastrofen. Grafiken är ganska fin, detaljerade karaktärer och fina miljöer. Eftersom Mad Dash är ett spel där det ska gå snabbt, så ska det helst inte slöa ner. Det är naturligtvis det som händer minst en gång per bana och det sänker betyget på grafiken drastiskt.
Slutligen så kan jag säga att spelet inte är en höjdare, men ingen total katastrof. När man klarat av spelet med en karaktär finns det inget mer att göra, om man inte vill göra om exakt samma sak med en annan karaktär. Skulle spelet endast ha ett enspelarläge skulle det vara total dynga. Nu finns det dock ett flerspelarläge, med upp till fyra spelare, och det är där underhållningen finns. När man spelar med tre kompisar blir det fartfyllt och roligt. Mad Dash är ett ganska bra flerspelarspel, men om sanningen ska fram (och det ska den/Red) så finns det bättre flerspelarspel till Xbox. Mad Dash Racing är ett spel som man gärna kan hyra för en kväll om man är ett gäng kompisar hemma – men det är inget man bör satsa sina sista slantar på.