Text: VillaS
En flicka står på en äng. Hon plockar rosor. Plötsligt hörs ett muller vid horisonten och ett enormt rymdskepp dundrar förbi på himlen och bryter idyllen. Det är du som återigen är på väg för att rädda mänskligheten. Det är spelaren som återigen är på väg för att sparka utomjordingsbak.
Iridion 2 är ett klassiskt rymdskjutarspel med alla de vanliga tillbehören, varken mer eller mindre. Liksom i föregångaren hotar rymdvarelser vid namn Iridions mänsklighetens fortsatta existens och man har, tillsammans med sitt trogna rymdskepp, blivit utsedd till den humana rasens förkämpe. Spelet är med andra ord inte särskilt nyskapande på storyfronten – och inte på någon annan front heller för den delen. Faktiskt hittar jag inte ett enda unikt moment i spelet, även om detta nödvändigtvis inte behöver innebära något negativt.
Spelet börjar med att man får ditt uppdrag förklarat för sig och får börja med att manövrera skeppet på en övningsbana. Här får man som seden bjuder alla skeppets funktioner förklarade. Dock rör sig skeppet i princip som i alla andra spel i genren och det är sällan det blir problem med styrningen. När detta första uppdrag är avklarat får man tillgång till den första galaxen innehållande tre stycken banor som vardera avslutas med en boss. Efter att dessa banor är avklarade får man tillgång till ytterligare tre och så vidare. Banorna är inte särskilt fantasifullt utformade och består i korta drag av olika hinder samt massvis av fiender som ska skjutas ner. Ett av spelets mer intressanta drag är att man, innan varje bana, får välja vilken vapentyp man vill att skeppet ska bestyckas med. Dessa vapen går sedan att uppgradera i tre steg genom diverse kraftbonusar som man finner på banorna. Det är även möjligt att byta vapentyp mitt under en bana med ett lätt tryck på någon av L och R-knapparna.
Musiken är sådär småtråkig som är brukligt i genren och likaså ljudeffekterna. Grafiken är dock riktigt tjusig med rörliga, tredimensionella bakgrunder som majestätiskt glider förbi under skeppet.
Iridion 2 är sammanfattat ytterst medelmåttigt. Spelet levererar ett traditionellt skjuta-allt-som-rör-sig-på-en-scrollande-bana-koncept och för den som inte kan få nog av sådana är Iridion 2 ett solklart köp. För min del är jag inte alltför förtjust i genren och det blir mest ett sömnigt lunkande genom spelets alla banor eftersom stegringen av svårighetsgrad är nästintill obefintlig. Spelet använder sig dessutom av ett totalt ologiskt lösenordssparningssystem som minskar portabiliteten avsevärt. Att spelet därtill inte är särskilt långt och bör klaras av medelspelaren på omkring två timmar höjer inte heller betyget. Orsaken till att Iridion 2 trots allt klarar kraven för godkänt är att spelet trots allt inte är direkt dåligt på något område. Visst, det är inte nyskapande men det är ett väl beprövat koncept som uppenbarligen fungerar än idag.