Gran Turismo – ett spel så eminent att svenska Cardigans döpte sin skiva efter det.
Med Gran Tursimo och Gran Turismo 2 till Playstation i bagaget kommer nu Gran Turismo 3 A-spec till nästa generations Sony – Playstation 2. Spelet har varit ungefär lika efterlängtat som den svenska sommaren och nu är det äntligen här.
När man börjar spela känner sig en Gran Turismo-spelare som hemma. Här finns inget nytt direkt. Man kan välja mellan arkadracing eller Gran Turismo Mode – som skulle kunna kallas simulatorläget.
I arkadläget är det rakt upp och ner racing till 100 procent som gäller. Här kan man välja på massor av häftiga bilar och sedan är det bara att köra som aldrig förr. Man kan spela upp till två spelare samtidigt via split screen eller upp till sex stycken via länkkabel. Det sista är det roligaste eftersom man inte kan se den andra spelarens skärm och på så sätt se hur han kommer att köra – der blir mer spännande på så sätt. Tyvärr innebär det en massa kånkande av tv-apparater.
I Gran Turismo Mode är det mer slit innan man kan köra på allvar. Här tilldelas man en liten summa – med betoning på liten – och för den kan man köpa en bil. De bilarna man vill ha kostar betydligt mer, så man får tyvärr nöja sig med nåt man inte vill ha. Nytt för i år är att man inte längre kan köpa begagnade bilar, bara nya. Det resulterade i att man inte kan köpa en bra, men lite äldre bil, utan tvingas köpa det billigaste av de nya modellerna. I mitt fall blev det en Mazda Miyata – fattigmanscab.
Med sin nyinköpta herk gäller det sedan att tävla och vinna prispengar. Med dessa kan man sedan köpa nya delar som gör bilen lite bättre – men det är fortfarande en Miyata. Man kan köpa i stort sett allt, saker man inte visste existerade. En ny turbo, bättre bromsar, nya stötdämpare, ett konstigt drev i lättmetall eller varför inte en viktreducering av karossen. Ja, här finns det hur mycket som helst – tyvärr slukar dessa reservdelar alla vinstpengarna. Om man har den läggningen kan man dessutom finjustera nästan allt. Du kan till och med ställa in din bil olika för olika banor – för att få ut maximalt utav den.
Bilarna i Gran Turismo är gjorda av pansarplåt – eller kanske kevlar – för de går inte att förstöra – oavsett hur mycket stryk de får. Du kan köra in i en vägg i 250 blås – utan en skråma. Det är nämligen så att precis som i gamla Porsche Challenge förbjuder biltillverkarna att bilarna går sönder – de vill inte att deras bilar ska åka runt med bucklor och stötfångare hängande. De vill under inga som helst omständigheter sända ut signaler att deras bilar är osäkra – och det kan man väl förstå. Tyvärr leder det till att man kan fuska lite genom att köra rätt in i framförvarande bil och använda denne som broms och att styra en rätt i banans riktning. På så sätt kan man köra full gas ända in i kurvan och sen bara fortsätta, vilket är ett enormt bra sätt att förlora så lite fart som möjligt. Synd, men sant.
Allt det här jagandet efter pengar för att köpa bättre delar eller ny bil gör att själva racingen ibland känns som att gå till jobbet. Man sitter och kör och kör och kör, för att sedan timmar senare äntligen kunna köpa den önskade reservdelen eller bilen. Jag skulle uppskatta ett sponsorsystem – eller bilteam – som kan hjälpa till med bil eller som man kan köra för. Allt handlande av reservdelar och så vidare kan bli lite halvjobbigt i längden.
Gran Turismo får gång på gång beröm för sin bilfysik och jag måste ifrågasätta det. Har de som skriver dessa omdömen någonsin rattat en sportbil? En sportbil är stum och ligger som ett strykjärn på vägen, medan bilarna i Gran Turismo mer glider mjukt fram likt båtar. Skulle en tävlingsbil ha denna typ av fysik skulle den förmodligen vara livsfarlig att köra.
I GT2 kom en rallydel, som inte var anledningen man kommer ihåg spelet med ett leende. Nu i GT3 har tillverkarna slitit hund och fått fram en alldeles utomordentlig rallysektion. Bilen forsar fram totalt kontrollerat likt Sega Rally eller Colin McRae. Rallydelen är faktiskt så bra att jag gärna hade sett den som ett eget spel med fler banor. Nu är det bara 5 stycken rallybanor, som man i och för sig får köra åt båda hållen.
Jag är den som alltid poängterar att grafik inte gör ett spel bättre – bara snyggare – och att det är spelkänslan som är avgörande. Det vidhåller jag fortfarande, men måste säga att Gran Turismo 3 är så snyggt att jag inte kan sluta beundra det. Spelet är så snyggt att man knappt kan beskriva det med ord utan jag rekommenderar att ni tittar på det själva. På rallysektionen sprutar gruset till exempel från båda hjulen i var sin stråle. Ligger man bakom en bil ser man knappt något för all grusrök – som inte är pixligt för fem öre, utan verkligen ser ut som om det är sand och jord som flyger emot en.
Billjuden är bra, man får olika ljudupplevelse om man spelar med olika vyer – det finns i och för sig bara två att välja mellan. Musiken är – som vanligt – av hög klass, såvida man gillar Lenny Kravitz, Papa Roach och Mötley Crüe med flera.
För att summera denna, vid det här laget långa, recension; Gillar du racingspel och äger en Playstation 2 är det ett måste. Att som Playstation 2-innehavare inte äga Gran Turismo 3 borde – om det inte är det – vara något slags brott. Spring till närmaste spelbutik och köp det bums.