1 – 2 – 3 – 4 – 5 – 6 – 7 – 8 – 9 – 10 – Knock Out!
Fight Night Round 3 är världens för tillfället populäraste boxningsspel och det har många fans på Xbox 360. Nu är det är till Playstation 3 och det är som med de flesta andra lanseringsspelen ungefär samma spel både innehållsmässigt och utseendemässigt.
Spelupplevelsen börjar med att en boxare ska skapas. Jag riktar in mig på att göra en karaktär som är lite lik mig. I alla fall på längden, för jag vill inte ha en loserboxare utan muskler som ser relativt snäll ut. Det blir en rakad kille med värsta magmusklerna, men jag hoppar över tatueringarna då jag känner att han blir mer lik min otatueringar lekamen. Nästa steg blev att köpa utrustning och som vanligt blev det allt det sämsta då allt annat var låst. Efter allt det här kommer i alla fall karriären igång.
Det första som ska ske är träning. Jag väljer automatisk då jag är rätt dålig på träningsdelen, men övergår senare till manuell då det visar sig att jag rockar. Speciellt på bicepsövningen. Efter det blir det dags för match, vilken jag skrev på kontrakt på innan träningen nu när jag tänker efter. Jag knockar killen och skriver nytt kontrakt, tränar och så blir det match igen. Hittills har jag rätt kul och det flyter på rätt snabbt.
Inför varje träning får man upphandla en tränare, vilken bara hjälper till med träningen den gången, sedan ska han ha samma lön nästa gång. Det här gör att jag ofta väljer gratiskillen och får självklart sämre träning än om jag kunnat betala för det – så det gäller att tänka på att dra in prispengar. Snart kunde jag rulla runt i pengar, men ärligt talat tycker jag inte att träningen gav mer resultat med de kostsamma tränarna.
Man kan självklart köpa ny utrustning. Med rätt handskar ökar min karaktär ett antal procent i vissa områden, även brallorna ger ökad procent. Det här är väl rollspelssegmentet i Fight Night, vilket jag tycker är lite udda. Det är ju en simulator och jag har aldrig hört att Tysons brallor varit avgörande.
Så här lågt har jag haft kul, men det blir ganska repetitivt snabbt. Jag skriver på ett kontrakt med en fighter, tränar och sedan går jag upp i ringen. Ibland är matchen stor och har en mening, sedan skriver jag på nästa kontrakt, tränar och slåss igen. Det här är spelet i ett nötskal. Variationen med att handla smartare brallor ger inte något heller. Det som är moroten i Xbox-versionen är att låsa upp spelarpoäng, men de saknas här. Därför finner jag det svårmotiverat att traggla vidare i enspelarläget. Har man en kompis över, eller spelar online, kan man öka på livslängden en hel del.
Grafiskt sett är det snyggt och det utan att bli så artificiellt som andra sportspel från EA lyckats med. Boxarna är ruskigt snyggt gjorda och jag tror aldrig jag sett mer svett i ett spel – och det är väl ett plus? Musiken är hiphop och det lyssnar ju alla boxare på i film, så det måste vara den officiella musiken förmodar jag. Ljudeffekterna är tunga, man hör hur ett slag träffar eller inte träffar. Kommentatorerna släpar ibland lite efter, de ligger slagserien innan ganska ofta.
Nytt är att boxas ur förstapersonsperspektiv, vilket bara kan ske i vissa typer av matcher. Det är lite fräsch sådär i ett par matcher, men man lägger det snabbt bakom sig.
När man spelar via Internet blir det variationen av stilar som ger spelet mer och den sociala faktorn. Men det ger inte den extra kryddan som gör att spelet är ett måste. Det dock ganska kul att bygga upp sin vinst- och förlust-statistik.
Fight Night Round 3 är ett bra spel, det är det bästa boxningsspelet jag spelet under solen. Problemet i mina ögon är att spelet stagnerar och blir lite enformigt, men en boxningsfantast kommer förmodligen att jubla.