Eragon

Eragon är ett koncept där det verkligen skiner igenom att de bakomvarande makterna försökt få det att vara synkat på alla fronter för att göra dess intåg på marknaden så massivt som möjligt. Filmen som är baserad på Christopher Paolini fantasybok dyker upp som en meny på Max och som spel från Sierra bland annat. Det hela påminner om Sagan om ringen, bara utan dess stora arv och skara fans. Filmen har premiär i december, men spelet finns ute redan nu.

Eragon är utvecklat av Stormfront Studios, vilka ironiskt nog ligger bakom Electronic Arts hack’n’slash-spel The Lord of the Rings: Two Towers. Med det i bakhuvudet var det inte så svårt att räkna ut att de skulle fortsätta efter den redan upptrampade stigen.

Spelet börjar med lite lättare instruktioner över slag och hopp med mera för att sedan ta steget in i närstrider. Det känns som det här är uppbyggnaden av vad som komma skall, men så är det inte. Spelet stagnerar i princip efter några minuter. Det blir mer och mer fighting, enorma kombinationer och lite halvbrutala grepp. Ärligt talat kan jag tycka att det är förvånansvärt tufft för åldergränsen, men på senare tid har jag börjat tycka att PEGI:s åldersrekommendationer är ett skämt.

Kontrollen är ganska lätt, men när det främst handlar om att trycka på knapparna frenetiskt är det inte så mycket kontroll som krävs. När man skjuter med sin pilbåge sköts det primärt av spelet. Grafiken är okej, inget mästerverk på något sätt.

Nu har jag inte sett filmen, men självklart kan det tänkas att de som gillar filmen får ut lite mer av spelet än en vanlig dödlig. Det som Eragon erbjuder är inget som inte redan finns sedan tidigare. Och inte erbjuds det på något nytt sätt heller. Man kan garanterat hitta ett Two Towers för en bråkdel av priset och få ut precis samma sak.